-
Skön retromusik: Dragonworld (C64, 1984)
Äldre spelares fascination för textäventyr tycks aldrig falna. Kanske beror det på att vi nostalgiskt kan se tillbaka på en genre som troligtvis aldrig kommer tillbaka i någon bredare skala – och därmed inte kan förstöra den förskönade bild många av oss faktiskt har? Men mest beror det nog på att det var med textäventyren…
-
Skön retromusik: Hollywood Poker Pro (A500, 1989)
Strippoker är en datorspelsgenre som sällan lyfts fram när det vankas retrospelsföredrag. Av hyfsat förklarliga skäl, kanske. Möjligtvis stack Hollywood Poker Pro till Amiga ut lite grann genom att faktiskt bjuda på helt okej musik – av Chris Hülsbeck dessutom.
-
C64-eliten ordnar nytt ljud i skällan
Generation 64 släpps i dagarna på engelska. Det har varit en ganska lång process att översätta boken och att få till en version den internationella publiken kan tänkas vilja ta del av, men nu är vi alltså här. I denna veva vill jag uppmärksamma några exempel på att den svenska C64-eliten än gör väsen av…
-
Skön retromusik: The Elder Scrolls II: Daggerfall (PC, 1996)
The Elder Scrolls symboliserar för mig den del av datorspelsfloran jag alltid älskat mest; sandlådespelen som tillåter mig som spelare att ensam – utan onlinemöjligheter – undersöka och skapa min egen berättelse.
-
Spelmusik, SCORE och kultur
I går var det stor spelmusikkväll på Kulturstudion i SVT2. Undertecknad var med på ett hörn och babblade spelmusik så gott jag hann med – och här är mina tankar efteråt.
-
Skön retromusik: Simon the Sorcerer (A500, 1993)
Innan världen hade fått lära känna Harry Potter och hans studentpolare på Hogwarts var det andra, mer traditionella, trollkarlar som roade och underhöll. Äventyrsserier som King’s Quest från Sierra och Legend of Kyrandia från Westwood hade vant oss vid de utmaningar som väntar en aspirerande magiker i en farlig värld. Så kom plötsligt Simon the Sorcerer…