-
Retrospel för dummies: arpeggio
I ämnet retrospelsmusik har många uppfattat att termen arpeggio är ett sätt att beskriva hur du kan skapa flerstämmiga ackord med en enda stämma. Det hela handlar om att lura örat att höra ljud som inte finns. Men …ibland refererar folk till arpeggio som om det vore exklusivt för retromusiken, vilket ju är helt galet. Arpeggio är ett klassiskt sätt…
-
Skön retromusik: Dragonworld (C64, 1984)
Äldre spelares fascination för textäventyr tycks aldrig falna. Kanske beror det på att vi nostalgiskt kan se tillbaka på en genre som troligtvis aldrig kommer tillbaka i någon bredare skala – och därmed inte kan förstöra den förskönade bild många av oss faktiskt har? Men mest beror det nog på att det var med textäventyren…
-
Retrospel för dummies: 8 bitar
Termen 8 bitar klistras ibland på lite allt möjligt som är spelrelaterat. Då och då ser jag folk kalla alla möjliga saker för 8 bitar, i sådana lägen känns det angeläget att lite kort gå tillbaka och fundera över vad 8 bitar egentligen innebär och varför vi kallar det så. Samt – om det rentav…
-
Skön retromusik: Hollywood Poker Pro (A500, 1989)
Strippoker är en datorspelsgenre som sällan lyfts fram när det vankas retrospelsföredrag. Av hyfsat förklarliga skäl, kanske. Möjligtvis stack Hollywood Poker Pro till Amiga ut lite grann genom att faktiskt bjuda på helt okej musik – av Chris Hülsbeck dessutom.
-
Skön retromusik: The Elder Scrolls II: Daggerfall (PC, 1996)
The Elder Scrolls symboliserar för mig den del av datorspelsfloran jag alltid älskat mest; sandlådespelen som tillåter mig som spelare att ensam – utan onlinemöjligheter – undersöka och skapa min egen berättelse.