Det fanns en tid då System 3 var karatespelens okrönta kungar. Dels vann de berömmelse för The Last Ninja-serien som många starkt förknippar med sin barndoms Commodore 64 – och dels fick de oss att sitta klistrade vid datorn i karatespelet IK+, uppföljaren till International Karate.
Men …den mest fulländade versionen av temamusiken till International Karate-serien tycker jag hittas i Amiga-versionen av IK+.
Vill man vara elak är IK+ mest känt för att du genom att hålla nere T får samtliga karatekas på skärmen att tappa byxorna. Själv håller jag nog som spelets viktigaste feature det faktum att gick att spela tre spelare i samma match.
När två kombatanter möts är upplägget givet. När tre stycken släpps in i ringen samtidigt handlar det lika mycket om taktik som rena fightingfärdigheter. I IK+ gäller det att inte komma sist; förloraren i varje omgång tas bort och bara den poängmässiga ettan och tvåan tar sig vidare.
Så klättrar du uppåt i färgskalorna på ditt bälte och samlar poäng. Skulle det vara du som någon gång kommer sist är spelet över. Det är lika enkelt som genialiskt.
Förutom detta och grafiken är det egentligen ganska lite som skiljer IK+ från sin föregångare International Karate. Det finns framförallt två nya rörelser många av oss använde till ohälsosam överdrift. Det ena var att stående hoppa upp i spagat och sparka åt båda riktningar, helst så att du samtidigt knockar båda dina motståndare. Det andra var det mer oridderliga sättet att helt enkelt gå upp i ansiktet och skalla ner motståndaren á la Barbarian.
[slideshow_deploy id=’18368′]
De flesta känner till att det är Rob Hubbard som skrivit musiken till temamusiken som ju används till både IK+ och International Karate – och originalnoterna lär väl fortfarande ligga i Andreas Wallströms bankfack någonstans.
Till Amiga-versionen kallades dock David Lowe in för att skriva om det hela något, att arrangera det hela till lite mer congarytmer och annat Amiga 500 var bra på. Lowe har tidigare varit på tapeten när jag pratade om musiken till Beneath a Steel Sky men han ligger även bakom musiken till Amiga-spel som Altered Beast, Railroad Tycoon och Frontier: Elite II.
I dag driver han en musikstudio tillsammans med sin dotter, tillsammans kallar de sig Uncle Art Music och arbetar med alla möjliga former av underhållning, från film till spel.
Varsågod – IK+ till A500 från 1988
Ha en fortsatt härlig måndagkväll!
2 svar till “Skön retromusik: IK+ (A500, 1988)”
Fint, men ett förtydligande – International Karate+ är inte bara till ”Amiga 500”, utan är programmerad för att nå hela Amiga-plattformen (och mer korrekt, alla Amiga-datorer med åtminstone 512k RAM – vilket i praktiken utesluter oexpanderade Amiga 1000-system).
Varför säger jag det här? Jo, för att på ett subtilt vis flagga för att ingenting blir fel i Generation 500. Amiga 500 har gjort väldigt mycket för att ta in AmigaOS-plattformen i svenska hem, men med respekt för utvecklarna i Westchester, PA tycker jag det är viktigt att hålla sig till fakta och inte att förenkla verkligheten.
Är man ute efter det senare gör man bäst i att läsa Aftonbladet.
Mm, jo – det är ju sant. Nu är dock den här typen av förenkling en slags terminologi jag använt i sex år för retromusiktexterna, så jag lär nog inte ändra på den. Det ska ju egentligen stå C64/128 också i de fall som är relevanta.
Nyckelmeningen är ”Amiga 500 har gjort väldigt mycket för att ta in AmigaOS-plattformen i svenska hem.” Jag skille vilja vända på det och säga att Amiga inte funnits alls i svenska hem om det inte vore för Amiga 500-modellen.
Men visst. Du har rätt i sak.