Mobila människor är gladare

18 maj, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson  

För två veckor sedan konstaterade vi att Alvar kunde ta sina första krypsteg. Klippet nedan togs fem dagar senare och visar hur han rasar fram i hög fart.

Man skulle kunna tänka sig att detta innebär nya problem – och potentiellt nya familjespel. Men så har faktiskt inte blivit fallet.

Att lära sig krypa verkar vara lite som att köpa cykel eller skaffa körkort. Helt plötsligt kan man ta sig till ställen som tidigare varit svåra eller omöjliga att nå.

För mig har det visserligen inneburit att jag måste jaga honom när han är på väg att riva ner något vi helt vill ha onedrivet, men det innebär också att han på ett helt annat sätt än tidigare kan roa sig själv.

Det innebär också att han kan undersöka vårt hem; den plats han kommer att bo i under ett försvarbart antal år.  Det har gjort honom mer uppmärksam än tidigare och han är mer intresserad av att berätta om saker han upptäckt.

Kort sagt; att bli mer mobil gör en människa gladare. Fast det visste vi ju redan.







Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.



Kategori: Blandat
Etiketter: ,

Kommentarer

4 kommentarer till “Mobila människor är gladare”
  1. mormor ulla skriver:

    Hej! Fick lyckan att ”passa” Alvar en stund i lördags hemma i Lisas kök. Matade honom med
    favoritmaten, enligt Gry, lasange, klappade åt alla hans konster, blev impad över att han kunde
    dricka ur ett glas och han gjorde köksgolvet på 3 sek blankt.

    Dessutom är han helt enkelt fantastiskt UNDERBAR!

    kram Ulla

  2. Spelpappan skriver:

    Det är de där tre sekunderna som börjar ställa till med problem…han når dessutom allt inom 75 cm nu också :)

  3. Pappa Patrik skriver:

    Skruva fast allt du äger, för snart reser han sig och börjar gå längs med möbler och väggar.

    Jag minns fortfarande när jag tittat bort två minuter och sen såg min dotter stående vid glasrutan mot uteplatsen. På utsidan.

  4. Spelpappan skriver:

    haha, ja jag minns den episoden. Det var förmodligen ett Kodak-moment. Både henne och ditt fejs.

Kommentera