Framåtsträvande med bakåtblickar

30 november, 2014 av: Jimmy Wilhelmsson  

För drygt två år sedan skaffade jag en stationär PC som arbetsstation och recensionsdator. Då var grafikkortet ett Geforce GTX 670 på 2GB – alldeles nyligen uppgraderade jag det till ett Geforce 970 på 4GB.

När Sydsvenskan intervjuade mig inför släppet av boken Generation 64 kom givetvis frågor om varför jag gillar retrospel. Mitt svar var att jag egentligen alltid strävar framåt, men blickar bakåt. Vad menar jag egentligen med det?

Det är lätt att fastna i ett fack. Tack var mina artiklar här på Spelpappan får jag ofta uppdrag som handlar om retromaskiner och retrospel. Min personfixering vid retro ökade givetvis i och med släppet av Generation 64 och detta är såklart positivt; retrodatorernas betydelse för vår samtid är både roligt och intressant att arbeta med.

Det innebär dock att jag ibland förväntas tycka och göra en del saker, mestadels eftersom medievärlden är ganska svart och vit. Det är fullt normalt – och såklart en smula självförvållat.

Ur artikeln i Sydsvenskan saxar jag följande:

Generation64_SDS_20sep2014Jag frågar honom om den nästan schizofrena skillnaden mellan hans jobb som marknadsförare av ultramodern teknik och hans intresse för retro och författarskap kring detta. Vem är han egentligen?

– Jag brukar beskriva mig som framåtsträvande men bakåtblickande. Jag tror att man bara vet vart man är på väg om man ser var man kommer från, säger Jimmy Wilhelmsson.

Med det sagt vill jag därför även prata lite grann om de moderna arbetsredskap jag använder varje dag. För att göra videor och hantera stort bildmaterial (inte minst till boken) krävs det lite kraft under huven på arbetsdatorn. För att hänga med i spelvärlden krävs lite dunderhonung i grafikkortet. Därför uppgraderade jag nyligen mitt grafikkort till et Geforce 970 med 4GB och mitt minne med ytterligare 8GB, nu totalt 16GB.

pirates_C64_coverSamtidigt som detta hände skaffade jag även ett mycket efterlängtat exemplar av Defender of the Crown (kassettversionen till C64) samt ett näst intill orört exemplar av Pirates! (också kassettversionen till C64).

Det förra hittade jag i Facebook-gruppen Retrodatorer säljes/köpes/bytes och den senare via en eBay-annons som nästan såg för bra ut för att vara sann.

De första tre spelen jag kastar mig över med min nya rigg är 1) Pirates! på Steam, 2) Legend of Grimrock II och 3) återigen Skyrim – äntligen med alla de där sjukt krävande moddarna som min tidigare rigg inte riktigt orkade med. Det lär bli några av de riktigt nya titlar till jul för att testa gränserna på allvar.

Vad jag menar med mitt framåtsträvande med tillbakablickar är att jag inte ser någon motsättning i att se på gamla tiders spelutveckling och jämföra den med nya. Jag är intresserad av spel- och datorhistoria för att förstå de samtida motsvarigheterna. Inte för att jag uteslutande föredrar någon.

När jag läser kommentarer i IT-medier om helgens DreamHack kan bråket om gammalt och nytt (demokodande och LAN-spelande) göra mig bekymrad. Vari ligger motsättningarna?

dreamhackEn del demovurmare kanske borde fundera på om vi inte faller i samma fällor som dåtidens gubbar gjorde om vi kategoriskt tycker att allt annat än hardcore-programmering är ytligt?

Och flera LAN-spelare borde kanske nånstans finna det intressant att veta varifrån allt kommer och dessutom inse att någon måste kunna programmera nära datorerna för att de enkla utvecklingsverktygen ska fungera.

Jag tror att det alltid kommer att vara svårt att kombinera LAN-spelande med tung demokodning i dagens DreamHack. Det handlar egentligen inte längre om samma slags scen och om det finns beröringspunkter är det bra – men det är tveksamt om de bäst lyfts fram på event som DreamHack.

Kanske handlar det om en uppmärksamhetsfråga? Svensk speldesign tar åt sig all ära, de tunga kodarna av motorerna – som ligger närmare demokodningen än speldesign gör – får inte lika mycket utrymme. Isåfall är det bra att vi skriver mer om dator- och programmeringshistorien, särskilt ut det nationella perspektivet så att vi får chans att ge ansikten och namn åt de som bör äras och hyllas. Mer retro, mer demo – mer kod.

I jul kommer jag att stänga in mig med familjen och vara nöjd med det faktum att min arbets- och nöjesstation är top notch och mina retrodatorer nyservade och redo för alla bataljer. Om inte det är framkant och bakåtblick på samma gång, så vet jag inte.

Ha en fortsatt härlig söndag!

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.



Kategori: Spel & Data
Etiketter: ,

Kommentera