Att spel nuförtiden mest innehåller nyskriven musik har jag nämnt som hastigast tidigare. Att retrospel ofta innehåller klassisk musik beror
förmodligen på att den är billig att använda, då ingen sitter på rättigheterna.

Å andra sidan är det många spel som dras med tuffa budgetkrav även i dag, så egentligen är det kanske ingen glasklar förklaring. Så – varför ingen klassisk musik nuförtiden?

2007 dök Eternal Sonata upp på Xbox 360 och PlayStation 3. Inte nog med att denna titel innehåller drösvis med klassiska stycken; du spelar dessutom som polske tonsättare Frédéric Chopin under dennes sista timmar i livet (han dog i tuberkulos som 39-åring) i en slags drömvärld han inbillar sig. All musik är inte skriven av Chopin, men en god bit av spelet avhandlar såklart den store kompositörens mest kända verk för piano.

Men istället för att inspirera andra utvecklare till att blanda in klassisk musik av både känd och okänd karaktär lever Eternal Sonata i ett vakuum bland spel; det är hyfsat sällsynt att Beethoven, Bach eller Mozart används för att ackompanjera ditt spelande – och skulle det hända är det oftast för att förtydliga något särskilt eller att punktmarkera en viss stämning.

Annat var det förr; gamla retrospel kunde kasta in klassisk musik lite hur som helst, och ibland rentav lite vårdslöst. Slasherfilmerna i Friday the 13th-serien är inte kända för att ligga högt upp på finsmakarlistorna i kulturkretsar, men till spelet Friday the 13th från Domark beslöt sig utvecklarna för att använda ingen mindre än Toccata och fuga i d-moll av Johann Sebastian Bach.

Nu är det förvisso inte det enda som spelas; så fort du träder in i kyrkan stämmer SID-chipet passande nog(?) in i Richard Wagners bröllopsmarch från Lohengrin. Och som om inte det skulle vara tokigt nog kan du irra dig iväg till en liten bondgård och får då njuta till Old MacDonald had a farm. Klassiskt så det förslår, men kanske inte vad man väntar sig.

En av mina personliga favoriter när det gäller klassisk musik i spel är temat till skjutarspelet Sanxion – ett känt stycke som heter Dance of the Knights från baletten Romeo och Julia, skriven av ryske 1900-talskompositören Sergej Prokofiev.

Samme Prokofiev ligger även bakom det kända stycket Peter och vargen – en barnsaga som han faktiskt även skrev själv och som har blivit animerad flera gånger sedan dess.

I ett tidigare inlägg har jag redan tagit upp temamusiken till Head over Heels, så där har jag egentligen inget mer att tillägga mer än att jag gärna spelar den igen i detta sammanhang. Stycket ovan är som sagt komponerat av ingen mindre än Wolfgang Amadeus Mozart och heter Piano Sonata #16 in C Major, K 545 – 1. Allegro.

Eller jo, lite har jag att tillägga faktiskt. Trots att det är ett av Mozarts kändare stycken i dag gavs det faktiskt inte ut medan han levde; först 1805 såg denna pianosonat dagens ljus i tryckt form – och han verkade själv inte ha några högre tankar om dess betydelse för mänskligheten då noterna i hans egen privata katalog var märkta ”för nybörjare”.

Asterix är fullt av klassiska stycken och som jag nämnde i ett tidigare inlägg är den populära lilla trudelutt som spelas när vår galliske favorit blivit tillfångatagen och förd till fängelsehålorna under gladiatorarenan hämtad ur ett längre stycke som heter Slaviska danser och är skrivet av tjeckiske kompositören Antonín Dvořák.

Stycket är ett bra exempel på musik som lätt fastnar på trumhinnan och som upplevs som välskriven och trevlig; inte sällan beror detta säkert på att en hel del av retromusiken faktiskt är hämtad från klassiska föregångare.

Tidigare har jag ju även haft Lucasfilm Games-äventyret Loom uppe på tapeten, med musik från Svansjön av Pjotr Tjajkovskij.

Kanske bildar just Loom essensen av det jag faktiskt vill ha ut av detta inlägg, nämligen det faktum att klassisk musik kan fungera alldeles utmärkt till spel för att genomgående addera ett visst värde och tema – i detta fall det faktum att hela berättelsen om Bobbin Threadbare i Loom grundar sig på att hans mor förvandlats till just en svan.

…

Musik från 40- och 50-talet har ju blivit populärt i tv-spel på senare år – kanske är det dags att ta upp dirigentpinnen och även återuppliva de gamla mästarnas bortglömda verk?

Jag hade iallafall gärna sett lite fler försöka.