Nu har hösten börjat och då känns det mer motiverat att börja pilla med dioraman igen. Jag har under en tid slipat på ljussättningen av Kejsarens ankomst till Dödsstjärnan och efter att ha skaffat en ny systemkamera med hög ljuskänslighet är det nu dags att presentera slutresultatet.

Precis som mina övriga dioramor är en av poängerna att det ska få plats i bokhyllan.

Normalt ligger utmaningen i ett diorama, åtminstone för mig, att skapa trovärdiga miljöer och omgivningar. Ju mer mänskligt konstruerade miljöerna är desto svårare brukar de vara att få rätt; det är enklare att göra stenar, snö och träd än dörrar, datorer och verktyg.

Dödsstjärnans dockningsplatser är stora och mörka, medan min bokhylla är liten och trång. Jag beslöt mig redan tidigt för att det är i ljussättningen och synvillorna fokus bör ligga. Som jag redan berättat sedan tidigare använder jag speglar för att skapa en illusion av att de uppställda trupperna är fler än de faktiskt är – utan att för den sakens skull unika karaktärer speglas. Lösningen blev att låta kejsaren och hans anhang gå på en utskjuten gång dit speglarna inte når.

Golvet är blank dekorplast från Hornbach och bakgrunden är svart kartong beklädd med utskriven vägg med en bit genomskinlig plast för att efterlikna Dödsstjärnans hangardocka. Utanför har jag klätt väggen med en utskriven stjärnhimmel; det hade varit intressant att ha små lysande stjärnor i den, men jag lyckades inte lösa detta rent tekniskt.

I tre hål i taket har jag satt kalla led-lampor som är kopplade till alla annan övrig el som går till de övriga dioramorna i bokhyllan. När jag höjer och sänker spänningen ändras alltså ljusstyrkan i samtliga scenarier. När allt i hyllan är gjort kan jag tänka mig att ta en helhetsbild på det hela.

Som jag berättat tidigare har jag kopplat en liten ljudmodul som spelar samma musik som du hör i bildspelet nedan, fast i betydligt lägre kvalitet. Att använda mig av både ljus och ljud tror jag att jag kommer att fortsätta med även i framtiden, framförallt i den stora utmaningen, Mos Eisleys cantina.

Varsågod – här är slutresultatet. Vrid upp volymen och ställ bildkvaliteten på max för bästa effekt.

Uppdatering 13/11-2012: Videon ovan fungerar visst inte längre; jag återkommer inom kort med en ny version som gnäll-Sony och gnäll-Warner inte blir sura över.

Uppdatering 25/11-2012: YouTube erbjöd mig att byta ut musiken till något från deras gratisbibliotek, så det gjorde jag. I framtiden ska jag vara lite smartare och inte använda så uppenbar filmmusik, det här är irriterade extrajobb.