Karatespel – en helt försvunnen genre nuförtiden – var populära på 1980-talet. I brist på ordentliga fightingspel, och inspirerade av dassiga femtegenerationskopior av Bruce Lee-filmer, slog och sparkade 80-talets tioåringar på varann på skärmen.
The Way of the Exploding Fist var ingalunda först; men hade klart coolast namn – och musiken gick inte heller av för hackor.
Det finns en berättelse bakom allt. Ett av de första karatespelen som blev populära var arkadspelet Karate Champ från Data East; detta släpptes år 1984 och portades på hösten 1985 efter till Apple II och Commodore 64.
Vid det laget hade en man vid namn Gregg Barnett på Beam Software redan fattat tycke för spelet och kodat ett liknande karatespel som han kallade The Way of the Exploding Fist, förmodligen som en avart på Bruce Lees fightingstil Way of the Intercepting Fist, vilket är en fri översättning av kinesiskans Jeet Kune Do.
The Way of the Exploding Fist utvecklades primärt till C64 och släpptes i juni 1985 av Melbourne House; stilen mellan spelen var snarlik med en vit och en röd motståndare som möts – men The Way of the Eploding Fist innehöll betydligt mer avancerad grafik (hela 600 olika sprites till animeringarna) och dessutom ett helt annat poängsystem, bestående av Yin och Yang-tecken.
[slideshow_deploy id=’10537′]
Inte förrän Epyx i april 1986 lanserade likaledes klassiska International Karate, med musik av Rob Hubbard, började det knorras i leden och Data East stämde Epyx för intrång i upphovsrätt, varumärke och utseende. Spelet hette World Karate Championship i USA och hade liknande poängsystem, något inte The Way of the Exploding Fist kunde anklagas för. Första instansen kom fram till att Epyx inte gjort intrång i varken upphovsrätt eller utseende, men däremot i själva varumärket Karate Champ – och förbjöd dem att sälja spelet.
Ytterligare en instans senare drogs dock även detta tillbaka och domstolen kom då fram till att spelen var lika, men att en tillverkare inte kan få dataspelsmonopol på en hel sport. Det är mitt i denna juridiska röra Melbourne House inser att de inte heller kan stämma Epyx – trots att International Karate är en nästan exakt kopia av just detta spel.
Jaha…men musiken då? Jo, medan Rob Hubbard som sagt drog ner tioåringarnas jubel med låten till International Karate, valde Barnett en lite annan väg – den exploderande knytnävens väg, måhända. Dance of the Yao People är ett känt kinesiskt orkesterverk som komponerades av Liu Teshan och Mao Yuan och uppfördes för första gången 1953. Nuförtiden framförs det oftast med traditionella kinesiska instrument, men faktum är att det från början faktiskt skrevs för västerländsk orkesterutrustning.
Äran att ta Dance of the Yao People till C64 fick Neil Brennan, som vi talat om tidigare i det att han också gjort musik till spelet Asterix and the Magic Cauldron. Vän av ordning minns kanske att även denna musik innehåller ett gammalt klassiskt verk, nämligen Slaviska danser no. 7 av Antonín Dvořák.
Slingan som spelas i The Way of the Exploding Fist börjar först 2:15 in i videon nedan, men lyssna gärna på hela – eftersom den är vacker. Videon därefter är alltså Neil Brennans tolkning på C64.
Varsågod – The Way of the Exploding Fist till C64 från 1985