I dag fyller Alvar tre år. Det innebär att han nu varit med surfplatta i ett helt år, vilket känns mycket längre. På den tiden har han sedan länge lärt sig alfabetet och att räkna till 20. På både svenska och engelska.

Om det finns komplikationer med att ha tillgång till datorer tidigt? Det gör det säkert, men håll med om att det finns ganska häftiga fördelar också.

Som sagt, Alvar fick en surfplatta när han fyllde två år – och tro’t eller ej, men den fungerar fortfarande trots omild behandling :)

Jag inledde med att installera lite vettiga bokstavs- och sifferappar på måfå och därefter har han ömsom hittat nya saker och ömsom fått nya installerade av mig. Allt har verkligen inte varit bra, men i stort sett har vi låtit honom göra som han vill med plattan. Med lite varierat resultat.

Han har ännu inte direkt fastnat för några spel; dels verkar han inte jätteintresserad och dels tror jag inte att han ännu greppat själva spelkonceptet. Han klickar fortfarande runt bland bokstäver, bilder och siffror och gillar när det händer saker när han gör rätt.

Han är också en van konsument av YouTube, vilket jag följer intresserat. Trots avsaknad på vettigt filter tycker jag att han den mesta tiden kollar på rätt ok saker; jag tror inte att det blir några utmaningar på den fronten förrän han blir lite äldre och kan leta och söka helt själv.

I år blev det lite mer fysiska presenter; efter att ha gått förbi nybyggnationen av polishuset här i Malmö stannar vi ofta vid den stora lyftkranen med lampor på. Vi kan spendera några minuter där och titta på den väldiga maskinen som lyfter containrar som om de vore tändsticksaskar.

Därför blev det en lyftkran från Brio som jag fick sätta ihop kvällen innan. Resultatet är jag hyfsat nöjd med, men Brios lösning på det hela är bristfällig. Apparaturen som ska föra kroken fram och tillbaka längs kranen funkar dåligt och orkar inte lyfta sakerna som är tilltänkta, och det slutade med att jag plockade bort den helt. Jag fäste taljan och nu hissar den alltså bara upp och ner, vilket duger gott. Sen förstärkte jag foten så att den inte tippar av lasten.

Nu önskar jag helst att Brio hade skickat med lite plastobjekt som utskrivbara 3D-filer så att vi själva kan tillverka just de bitarna. När de ändå har min uppmärksamhet och jag kollar på utskrivbara modeller kunde de sålt på mig lite av träbitarna som ren merförsäljning.

Tänk på det, Brio. Jag vet hur dåligt ni faktiskt mår.