Att Ensamma Vargen-serien åter ges ut på svenska – och i nyöversatt form – tillsammans med rollspelet, kartor och annat trevligt, slog ner som en liten, men trevlig, bomb i Rollspelssverige.

Av de 28 existerande originalböckerna av Joe Dever har bara tolv översatt till svenska och getts ut av dåvarande Äventyrsspel. Jag har tagit mig en pratstund med nye översättaren, Joakim Andersson.

Ensamma Vargen ges ut på nytt på svenska, det kanske du känner till vid det här laget. På spelkonventet Gothcon i Göteborg (påsken 2014) kommer Tove och Anders Gillbring att släppa första paketet, bestående av rollspelsboxen, första soloboken (Flykt från mörkret) och första kartpaketet.

På måndag den 16 december avslutas en crowdfunding-runda på Fundedbyme genom vilken man hoppas få ihop tillräckligt för att garantera ett så stort släpp som möjligt. Där är det möjligt att backa projektet med allt från 100 kronor och bli tackad i regelboken och upp till 5.000 kronor; på denna högsta nivå erhåller du samtliga produkter plus extraprodukter plus signering och en middag med författaren själv, Joe Dever.

Tecknare av de nya illustrationerna är Lukas Thelin och översättare av allt nytt material blir som sagt Joakim Andersson. Men vem är Joakim Andersson? Och vilken är hans berättelse? Jag beslöt mig för att ta kontakt med honom och ta reda på lite mer.

Jag är skribent och författare och kom i kontakt med tidningen Fenix och rollspelet Western via en gemensam kontakt. Från att ha skrivit lite spelrecensioner och några artiklar för Fenix fick jag förtroendet att skriva texterna till Western-expansionen New Orleans, som släpps nästa år, och så småningom även Western-expansionen New York. Uppenbarligen tyckte både Tove och Anders att mitt språkbruk fungerade även för Ensamma Vargen så därför frågade de mig. Detta hade jag svårt att tacka nej till.

Har du någon egen erfarenhet av Ensamma Vargen? Läste du dem som yngre?

Märkligt nog har jag ingen direkt relation alls till Ensamma Vargen. Jag hörde talas om det här och där när jag växte upp – och jag har spelat rollspel och varit en gamer sedan tonåren, vilket var 30 år sen – men utöver det visste jag inte mer än att det var spelböcker.

Därför är Joe Devers texter en sorts tabula rasa [oskrivet blad /min anm.] för mig; något som jag tror är bra. Jag bär inte med mig någon nostalgi som hindrar mig, utan översätter texterna för vad de är – utmärkt skrivna berättelser med ett myller av detaljer.

Överhuvudtaget var jag aldrig särskilt intresserad av ”solo-play” när det gäller rollspel. Undantaget var förmodligen Lost Worlds och den hysteriskt roliga Trygg-Torkels Äventyr. Så nej, jag har ingen personlig relation till Ensamma Vargen.

Hur många böcker har du hunnit med hittills? Hur lång tid tar det att översätta en EV-bok?

Vi har en överenskommelse att jag kommer att arbeta med de flesta av titlarna. Just nu ligger fokus på grundregelboken, men även andra titlar ligger i pipeline.

Generellt sett är språket lättöversatt; Joe Dever är en utmärkt författare som inte går vilse i den svåra orddjungeln utan låter enkelheten tala för detaljerna. Jag föredrar att se på hans texter som skönlitteratur och inte som regler.

Översättningen går hyfsat snabbt, åtminstone när det gäller den första råtexten – sen tillkommer en hel del finputsning. Att få samma eller liknande känsla och flöde i den svenska texten som det engelska orginalet är oerhört viktigt; det gäller också att fånga upp uppstyltade meningar och förenkla dem. En ”rå” översättning är oftast inte tillräcklig, så det återstår en hel del detaljarbete – men jag är full av tillförsikt att den deadline vi satt upp – presentation på Gothcon i april – ska hålla.

Kommer ortsnamn att få nya översättningar eller övertar du helt enkelt de gamla?

Jag utgår här från min egen förmåga att skapa ortsnamn. Sannolikt kommer många gamla namn att förändras eller helt förnyas. Jag funderade på om jag skulle gräva fram gamla exemplar av den svenska versionen från slutet av 80-talet, men bestämde mig för att istället utgå direkt från Joe Devers original. På så vis blir det en helt ny och fräsch reboot av Ensamma Vargen.

Just ortsnamnen i norra Magnamund har gärna en skandinavisk klang. Förenklar eller försvårar det översättningen av dem?

Både och. Fördelen med Joe Devers fascination för det skandinaviska – och inte minst svenska – är att vissa namn bara finns där, nästan helt klara. Här och där har det inte ens behövts en översättning. Andra namn är lite knepigare enär de utgått från någon sorts svenskhet i språket, omformats av engelska och sen fått en fantasy-finish; till exempel det legendariska vapnet Sommerswerd.

Detta är olika val jag får göra, huruvida det går att hitta en svensk(are) version eller om det låter bra som det är. Ofta högläser jag hela meningar bara för att höra med öronen – inte bara hjärnan.

Har du någon kontakt med Joe Dever och kan diskutera hur han tänkt i val av ortsnamn? Vet du om han hade någon skandinavisk kontakt eller har han kanske rentav lite språkkännedom?

Jag har ingen personlig kontakt med Joe Dever; däremot förde jag en diskussion via epost med hans kartograf, Francesco Mattioli, kring ortsnamn och andra namn på kartan. Det samarbetet flöt på bra. Än så länge tycker jag inte att jag råkat på något exempel där jag gått bet på vad intentionen med namnet kan vara. Devers texter är som sagt utmärkta och lättarbetade – det tål faktiskt att upprepas!

Jag har förstått att Joe Dever anser Sverige som hans ”spirituella hemland”. Han har stor och god kännedom om svenska och skandinaviska myter och legender och influeras gärna av desamma. Jag tycker därför verkligen att det är extra roligt när jag sitter där med en översättning och råkar på ett fantasy-namn jag knappt behöver peta på.

Det bara är … perfekt. Från början.

Vilken utmaning har hittills varit den tuffaste med översättningen av Ensamma Vargen?

Mängden av råmaterial i form av rena texter var till en början lite överväldigande. Men med lite struktur på det hela – och mycket snus och kaffe! – så utkristalliserade sig vissa rutiner. Jag försöker i stort hålla ett normalt arbetstempo med ett par timmar per dag vikta åt Ensamma Vargen.

Det är förstås inte det enda jag skriver på just nu; även andra projekt kräver sin tid. Utöver texterna var översättningen av kartnamnen en bitvis komplicerad och utmanande process, men jag tror att det blivit ganska bra i slutänden.

För egen del är det ingen slump att jag hänger kvar vid ortsnamnen. Kartor har alltid fascinerat mig och ortsnamn symboliserar ofta människans vilja att göra avtryck, att göra något permanent – som en tatuering på historiens hud.

Jag kunde läsa specialkompendiet Boken om Magnamund i timmar bara för de detaljerade kartorna och den sparsamma, men ändå så genomtänkta, sociologiska beskrivningen av varje kultur och etnicitet i kontinenten där Ensamma Vargens äventyr utspelar sig.

Devers Magnamund kom för mig ganska nära Tolkiens Midgård, men undvek den akademiska obduktion den senare utsatts för i decennier (vilken blivit ännu intensivare sedan filmerna) – Magnamund kändes outforskat och väntande. Jag var så nära Bastian Balthazar Bux jag kunde tänkas komma när jag läste Devers verk.

Om makterna är Joakim Andersson nådiga kommer han alltså att möta den deadline han, Tove och Anders satt upp. Har det då verkligen inte skett några missöden på vägen?

Nja, om vi bortser från hur jag plötsligt en dag upptäckte att jag skrivit meningen lkjgwhghwwerww – vilket visade sig vara resultatet av katt på tangentbord när jag inte var närvarande – så har det varit ganska händelselöst. Lite tekniska problem här och där, men inget som stört. Under arbetets gång har jag bytt dator och det tog sin tid innan jag vant mig vid Windows 8. Men allt går alltså bra. Vi blir klara i tid.

Första paketet av Ensamma Vargen – första boken, rollspelsboxen och första kartorna – släpps alltså på Gothcon i Göteborg i april 2014.