Vi lever i en värld av tyckare; nu kanske mer än någonsin. Allt på nätet verkar skrivas som kåseri eller krönika; ibland känns det som att anledningen är att just sådana texter går fortast att skriva. Noll research. Research tar tid.

Genomtänkta krönikor med välgrundade åsikter har en tendens att överleva tiden självt; de blir helt enkelt inte mossiga. Dagens guldkorn är en sådan.

Jag brukar säga att det hade varit näst intill omöjligt att åka tillbaka 30 år i tiden och beskriva Internet för någon som levde då. Var ska du börja? Hur ska du förklara? Vilken möjlighet att förstå datorernas betydelse i samhället har denna person?

Christer Rindeblads krönika i Datormagazin från januari 1990 är bland det bästa jag har läst från den tiden. Inte för att den är särskilt välskriven – det vimlar av slarvfel – men för att den är så kusligt välformulerad och saklig för att vara något som skrevs för 25 år sedan.

Hemdatorer som ABC 80 och Sinclair ZX80 inledde hemdatorns intåg till entusiasterna, VIC-20 och Commodore 64 förde in den till vanliga människors hem – och Amiga 500, Atari och slutligen PC – fullbordade den. Sen stod Internet där; finputsat i nästan 20 år och redo att ta över världen.

Jag undrar om Christer Rindeblad tänkt på den här krönikan någon gång under de snart 20 år Internet funnits i våra svenska hem? Det borde han.
Du hade rätt i nästan allt, Christer.

Varsågod; sparat för eftervärlden som ett av Spelpappans guldkorn från förr:

En halv miljon kan inte ha fel – nu måste datorägarna tas på allvar

Över en halv miljon svenskar har i dag en dator hemma. Och det säljs fler dator (sic) än någonsin.

Hemdatorrevolutionen är ett faktum. Men fortfarande kvarstår frågan: behövs datorn i hemmet?

Redan på 70-talet förutspåddes hemdatorrevolutionen i många ”framtidsvisioner”. Men då trodde ”spåmännen” att det huvudsakliga användningsområdet för hemdatorn skulle bli telekommunikation. Från sin hemdator skulle vanliga människor få tillgång till enorma mängder information, boka resor, betala räkningar, flytta pengar mellan olika bankkonton, sköta jobbet och allehanda andra ting.

Nu är allt det här tekniskt möjligt. Trots det har nästan inget förverkligats, utom datorn i hemmet. Egentligen är situationen absurd. Svenska folket har i dag tillgång till en enorm datorkraft i hemmet. Och den används mestadels till datorspelande.

Det är dags att datorföretagen, bankerna och Televerket slår sina kloka huvuden ihop och inser vilka möjligheter denna spridda datorteknik innebär.

Nu arbetar man istället var och en på sitt håll med att utveckla olika system. Bankerna satsar på att förvandla våra knapptelefoner till avancerade datamaskiner.

Hos Sparbankerna är det t ex. möjligt för privatpersoner att kontrollera sitt saldo och flytta pengar mellan olika konton med en vanlig knapptelefon. Det är en mycket avancerad teknik med datortal.

Men knapptelefonen är en opraktisk ersättare till datorn. Personligen har jag svårt att förstå varför bankerna tror att svenska folket lättare kan handskas med deras datorer via en massa tryckningar på en knapptelefonen (sic), än via en dator.

När får vi en bank i Sverige som tillåter mig att ringa upp bankens datorer från min hemdator för att göra överföringar, betala räkningar och kontrollera saldot på mina konton? Och på min skärm hela tiden se vad som händer.

Televerket kämpar samtidigt förbrilt (sic) med att sprida den nu lite föråldrade Videotex-tekniken (beskriver i en artikel i Datormagazin nyligen) till privatpersoner. Här finns en enorm möjlighet för alla som har en hemdator. Ett modem, ett terminalprogram samt ett abonnemang på Videotex är allt som behövs.

Men tyvärr är de tjänster och den information Videotex erbjuder i dag är skäligen ointressant för privata användare. Varför går det exempelvis inte att kontrollera mina bankkonton via Videotex, men däremot via min knapptelefon?

Och varför kan jag inte boka mina resor via Videotex? (Därför att resebyråerna har ensamrätt på denna tjänst).

Videotex är en föråldrad och långsam teknik som måste moderniseras, förenklas och förbilligas för att slå igenom. De tekniska förutsättningarna finns. Men Televerket måste ut i verkligheten för att lyckas. Och man måste söka ett brett samarbete.

På andra flanken finns datorföretagen, exempelvis Commodore, som nästan desperat försöker finna ”nyttiga” användningsområden för hemanvändare. Exempelvis videoredigering, stickprogram, ordbehandling, rita bilder med datorn, spela musik…

Inte ett ord om datorn som informationscentrum i hemmet.

Eller också deklarerar man att datorer i hemmet är onödigt. Precis som en del i mitten av 70-talet förklarade att videobandspelaren aldrig skulle slå. För vad skulle man med en videobandspelare till…

Vart tog 70-talets visioner vägen? Nu har vi tekniken och möjligheterna här. Datorerna finns på plats. Ledningarna är dragna. Merparten av all information och kunskap i Sverige finns redan i datorerna. Det är bara att koppla ihop allt.

Låt 90-talet bli det årtionde när informationssamhället förverkligas. Önskelistan på sådant jag vill göra med min hemdator är lång, mycket lång.

• När det är möjligt att via datorn ringa och direkt boka en speciell sittplats på biografens dator.
• När blir det möjligt att ringa upp bankdatorn, kolla om jag har pengar kvar på kontot och samtidigt betala hyran?
• När blir det möjligt att ringa upp en dator hos resebyrån och kolla om det finns några billiga restplatser kvar till New York?
• När blir det möjligt att ringa Televerkets datorer och kontrollera hur hög telefonräkning jag kommer att få?
• När blir det möjligt att ringa bibliotekets datorer och se efter om en viss bok finns inne?
• Varför kan jag inte ringa upp riksskatteverkets datorer och se efter i förväg om jag får restskatt?
• Och varför kan jag inte ringa Riksdagens datorer och kontrollera lagstiftningen på ett visst område?
• Eller Centrala Bilregistrets datorer för att kontrollera vem som äger en viss bil?

Möjligheterna är enorma. Allt som behövs är lite beslutsamhet från de inblandade parterna.

Ett argument mot en sådan här utveckling har varit ”farorna” och ”hotet mot datorsäkerheten”. Men det är svårt att förstå varför jag med min vanliga telefon kan ringa och prata med exempelvis Centrala Bilregistret och då få reda på vem som har en viss bil, medan jag med min hemdator inte tillåts få samma information.

Nej, släpp datorinformationen fri till folket. Det tjänar den demokratiska utvecklingen.

Christer Rindeblad