Utställning om nordisk datorspelshistoria?
9 februari, 2014 av: Jimmy Wilhelmsson
I helgen var jag i Stockholm för lite jobb med boken blandat med förströelse. Jag passade på att besöka spelutställningen Game On 2.0 på Tekniska Museet, som jag inte haft tillfälle att besöka tidigare.
Väl där hamnade jag i möte med Anna Westerling som är producent för Game On-utställningen. Vi passade på att ta ett litet prat om huruvida det finns potential för en utställning om enbart nordisk datorspelhistoria?
Tekniska Museet i Stockholm har fått en hel del skriverier om Game On-utställningen som började i oktober i fjol och sträcker sig en bra bit in på 2014. Tanken är att visa upp mängder av spel och spelmaskiner och enligt utställarna själva handlar det om cirka ett hundratal originalspel du som besökare får prova på.
Till detta visas även en del skisser, bland annat på Dragon’s Lair av bland annat före detta Disney-tecknaren Don Bluth.
För egen del ser jag gärna mer sådant; det är själva spelutvecklingen och hur mästerverk blir till (eller inte till) som intresserar mig, men givetvis är det bra för utställningens popularitet att spel kan testas.
När jag väl var på Game On passade jag på att besöka producenten Anna Westerling och ta en pratstund med henne. Samtalsämnet kom snabbt in på vilka andra sorters utställningar Sverige kanske är berett på; skulle det rentav kunna gå att göra en utställning om svenska spel och berättelserna, prototyperna och skisserna?
Och om Sverige är för litet – skulle det funka att skapa en utställning om nordisk datorspelshistoria?
Jag tror att en utställning om datorspelshistoria mår bra av minst tre element; en del som innebär att man fysiskt får testa på saker; det måste inte vara själva spelen som sådana (som i Game On-fallet) utan kan även ske i form av någon annan praktisk lek med själva spelkonceptet. För mig handlar spel lika mycket om konceptet som om grafik, ljud och kod. Det finns tillräckligt många kända nordiska spel för att lyckas med detta; flera av dem bygger dessutom på fysikmotorer.
För det andra tror jag en utställning skulle må bra av det muséer traditionellt sett gör riktigt bra, nämligen historiska utställningar. Det måste finnas mängder av material, skisser, prototyper och filmer liggandes i spelmakarnas byrålådor – saker som vi hemskt gärna skulle vilja se.
Allt från hur Angry Birds var tänkta att se ut från början till den Amiga-dator på vilken koden till Pinball Dreams utvecklades.
Slutligen; för att en utställning med datorspelshistoria inte ska vara exkluderande för den som aldrig spelar, krävs förmodligen någon form av klassiskt upplevelserum. Kanske kan besökare gå in i en PlayStation-tunnel och uppleva influenserna av Sonys första steg in i spelvärlden? Eller Xbox-rummet? Eller Commodore-rummet? Visuellt och audiellt kan besökaren uppleva nostalgi eller bara känna saker för första gången – helt utan att man behöver röra en enda spak eller ställa en enda dum fråga. Det kan vara alla dessa saker – och ändå vara nordiskt.
Jag tror också att en sådan utställning skulle må bra av några maffiga eller coola saker att plåta; vid en bra utställning vet man när det är dags att ta upp kameran. Det är också dessa bilder som porträtterar själva utställningen för andra; och handlar det om nordisk spelhistoria är det ju vi i Norden som kan den bäst.
Vem vet; kanske går det att skapa en grej folk vallfärdar till Stockholm för att se?
Nå, det var lite av vad vi pratade om. Nu är jag hemma igen; ha en fortsatt härlig söndagskväll!
Vill du stötta Spelpappan?
jimmy@spelpappan.se
123-3758166
patreon.com/spelpappan
Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
Det finns ju redan en utställning – Spela Roll – som hade premiär på Tekniska år 2008 och sedan dess har turnerat runt på ett flertal svenska museer. Den har vartefter uppdaterats, och öppnar t.ex. i Västerås i maj. Jag såg den år 2008, men vet inte exakt hur omfattande den är idag, om den bara skrapar på ytan eller verkligen försöker vara heltäckande. Det är IT-Ceum som står bakom Spela Roll, kan vara värt att kolla upp dess framtid och möjligheter att göra den större och rentav permanent någonstans. Iofs är det inget som hindrar att en parallell utställning tas fram, med delvis annat upplägg men frågan är om Sverige är stort nog för två olika utställningar om svenska datorspel.
Jo, det stämmer – men för mig verkar den återigen handla mer om att prova på spel? Har du varit där?
Jag har inte varit där; ska jag vara ärlig har de inte lyckats presentera den såpass spännande att jag ens orkat gå. Och jag förstår heller inte namnet – men…jag kanske borde :)
Jae, det var en blandning av c:a 8-10 maskiner som man fick se i glasmonter medan en dold PC spelade en emulerad version av respektive (svenskspråkiga eller svenskutvecklade) spel. Sedan var det en Datasaab, en vikvägg om svenska äventyrsspel, filmsekvenser som snurrade, lite spelkuriosa och kanske något originalmaterial från medverkande. Ja, och så fick man testa 2008 års fluga Guitar Hero även om det inte har så mycket koppling till Sverige.
Som sagt får jag återkomma i maj med en beskrivning vad utställningen av idag har att erbjuda, såvida inte någon annan kan beskriva den. Justja, numera kopplas Spela Roll ibland ihop med Hjärta Spel, en utställning med fanmade spelkonst.
Rent generellt känns det som IT-Ceum kanske har största engagemanget bland svenska museer att utveckla ett sådant koncept i museimiljö, även om jag vet att Tekniska själva gärna skulle göra något av det också.
Framförallt tror jag att man måste koppla på de riktigt populära nordiska jättarna som lockbete och pr-drag – och sedan låta allt annat (som kanske egentligen är intressantare) hänga på.
Till media behövs det hamras in siffror och enkla budskap om det nordiska spelundret, så att artiklar skrivs om just detta – inget komplicerat, bara den enkla budskapen. Så kan som sagt det uppgrävda nördmaterialet hänga på.
Lite som hur Tut-ankh Amon (eler hur han stavar sitt namn…) drar allt som har med egyptologi att göra.
Förresten vad blir (blev?) det av WASD i Malmö? Det lär finnas ett antal privata samlare med delvis museala ambitioner, men att därifrån gå till att bygga en riktig samling som förmodligen bör ägas av en stiftelse eller åtminstone förening och sedan få stöd från branschen är förstås ett stort steg.
Bra fråga; jag kan fråga någon som eventuellt kan vara inblandad fortfarande.