Strax innan sommaren skrev jag ju en artikel i tidningen Techworld om klassiska sportspelet Summer Games till C64. Spelet utvecklades av Epyx för att sammanfalla med OS 1984 men ingen officiell licens var införskaffad hos internationella olympiska kommittén.

Det fixade däremot Konamis konkurrent Hyper Sports – som i dag dock kanske är mest känt för sin musik av Martin Galway – och Vangelis.

Sport, datorspel och musik – tre väldigt förenliga saker, har historien visat. Vi älskade att rycka i vÃ¥ra joysticks i tävlan mot varandra, om det sÃ¥ var fotboll, friidrott eller pÃ¥hittade sporter, och oavsett hur bra vi var pÃ¥ sport irl.

Hyper Sports är till skillnad från Summer Games från början ett arkadspel som släpptes lagom till OS i Los Angeles 1984. Först året efter släpptes det till Commodore 64, vilket åtminstone fick mig som nybliven trettonåring att tappa kopplingen till just detta event.

C64-konversionen var hyfsat trogen arkadoriginalet trots att grenen stavhopp helt saknades, förmodligen av utrymmesbrist? I övrigt är det nog egentligen ett bättre sportspel än Summer Games.

hyper_sports_01

hyper_sports_02

hyper_sports_03

Det som verkligen skiljer C64-versionen frÃ¥n allt annat är dock musiken av Martin Galway. Fyra Ã¥r tidigare gjordes ett bejublat brittiskt drama om tvÃ¥ idrottsmän i 1924 Ã¥rs olympiad. Filmen hette ”Triumfens ögonblick” pÃ¥ svenska, vilket var en fri översättning frÃ¥n originalets titel ”Chariots of Fire” – som anspelar pÃ¥ en brittisk dikt  som i sin tur hämtar termen frÃ¥n en passage ur Bibeln.

Även om filmen slog igenom ganska väl världen över är den i dag kanske mest känd för temamusiken med samma namn av grekiske synthmusikern Vangelis. Martin Galway, som är en dokumenterat skicklig covermusiker på C64 (se bara Miami Vice eller Neverending Story), klarade utmaningen med bravur och stycket är i dag ett typexempel på hur komplicerad musik kan överföras till tre enkla analoga stämmor utan att tappa sin magi.

Varsågod – Hyper Sports till C64 från 1985