Bruce Lee till Commodore 64 är inte bara en favorit hos författaren Thomas Engström utan även ett kärt minne för många andra.

Svenske Jonas Hultén arbetar på dagarna som motorprogrammerare till Need for Speed-serien på Ghost Games – men på kvällarna har han sedan ett halvår tillbaka ägnat all ledig tid åt att färdigställa Bruce Lee 2 till Commodore 64. Spelpappan har fått testa det ofärdiga verket.

Jag har beslutat mig för att det är dags för en ny slags artikelserie här på Spelpappan. Sedan tidigare har jag smugit igång serien ”Spel som aldrig blev” och det har hittills bara blivit Space Action 2 – men jag lovar att det ligger mer på lur.

En annan artikelserie jag gärna sätter igång är ”Spelpappan spelar”, i vilken jag faktiskt redan skrivit om Commando Arcade – men gärna tar emot fler initiativ. Helst svenska sådana, men utländska går såklart lika bra om kvaliteten är hög.

Den här gången är det alltså Bruce Lee 2 jag lagt vantarna på och mig veterligen är det en berättelse som aldrig blivit berättad förut. Den tar sin början på webbforumet på Lemon64 där det diskuterades huruvida Bruno R. Marcos version av Bruce Lee 2 – som utvecklades till Windows och Linux för att efterlikna dåtidens retrospel – skulle gå att göra på en riktig C64.

Diskussionen gick het ett tag men dog ut när ingen ville ta tag i det. Det var då Jonas Hultén och hans bror kom in i bilden.

”Forumtråden var väl egentligen en slags poll för att kolla hur många som ville se spelet portat till en riktig C64. Jag kan tycka att det är lite fånigt med den typen av undersökningar för när alternativet är inget spel alls så lär väl de flesta klicka ja på frågan. Det var i alla fall en del som var peppade och vissa gick så långt att de började rita grafik och göra intro men efter ett tag verkade folk tröttna. Det var då vi intresserade oss för projektet.”

Jonas och hans bror kallar sig för Hultén Bros när de portar gamla spel och hade precis blivit färdiga med en portning av arkadspelet Cosmos till Commodore 64. Ivriga att sätta tänderna i ett nytt projekt var bröderna förvisso inne på att göra något annat än ännu en portning men de bestämde sig i vilket fall för att ta sig an just Bruce Lee 2.

”Att det blev Bruce Lee 2 var nog mer en slump. Men att det blev en portning hade förmodligen mest att göra med att min bror inte var så intresserad av speldesign utan mer av algoritmer och programmering. Vid portningar försvinner ju alla beslut angående speldesign och grafik; istället fokuserar du på att allt ska fungera ungefär som originalet. Det funkade ganska bra i Cosmos, vilket vi valde för att ha ett ’enkelt’ första projekt för att testa samarbetet.”

En bit in i arbetet hoppade Jonas bror dock av, vilket ledde till att han ändå fick göra allt arbete själv. Något som egentligen passade honom precis lika bra.

”Det är ganska befriande att inte vara beroende av andra eller andras kod för att lösa problem; allt går att ändra på i det fall jag inte gillar det. Musiken till Bruce Lee 2 är i Brunos originalversion snodd från C64-versionen från 1984. Jag skulle alltså ha kunnat ta SID-låten direkt från Bruce Lee och använda.

Jag valde dock att replikera musiken i en egen musikspelare; det gör nämligen att jag inte är beroende av var musiken måste finnas i minnet, jag är friare. Allt kan packas ner optimalt ner och det behövs verkligen när minnet börjar ta slut.”

Genvägarna via arbetet som forummedlemmarna redan börjat på verkade bra till en början men allteftersom Jonas Hultén kom längre i arbetet fick han ändå göra om det mesta.

”Till en början tog jag bakgrundsgrafiken som någon mödosamt hade ritat av till C64 men efter ett tag insåg jag att den inte var optimalt konverterad och att den även var mindre smidig att arbeta med. I min version är all grafik numera bara en stor .png-bild som jag har byggt verktyg för att baka ner i ett format som spelet kan läsa effektivt.

Portningar ställer höga krav på programmeringstrick för att lösa sådant som hårdvaran inte är så bra på. Sådant syns inte när man spelar men det ligger väldigt mycket arbete bakom både Cosmos och Bruce Lee II till C64 för att få det att bli likt originalen. Om du gör ett nytt spel med unik mekanik går det att tumma på allt eftersom ingen kan säga hur det egentligen ska vara.”

Jonas Hulténs drivkraft i portningar av spel som Cosmos och Bruce Lee 2 är alltså ren ingenjörskonst och stolthet. Teknikerna han använder och inspireras av kommer företrädesvis från demovärlden – och även om han erkänner att han egentligen inte hittar på något nytt utan använder sig av existerande knep på bästa sätt så krävs en hel del tjurighet för att hantera ett projekt av den här storleken på fritiden.

”Cosmos tog ett år att färdigställa och jag räknade med att Bruce Lee 2 skulle ta halva tiden men nu har det gått sex månader redan och spelet är inte klart. Jag vill leverera kvalitet och jag gillar att tänja på gränserna för vad som är okej att släppa ifrån sig; jag skulle exempelvis inte kunna med att se en bugg i mitt spel och inte fixa den.

Jag ställer också höga krav på användar-gränssnitt; i Cosmos kan du mata in ditt namn på highscore-listan med tangentbordet. Det är inte särskilt vanligt i C64-spel för det är en massa meck att få det att funka bra, speciellt om du använder joysticken i port 1 samtidigt. Jag ville också att spelaren ska kunna spela med joysticken i vilken port man vill; det är ju himla störande att behöva byta port när man ska börja spela.”

Jag träffade Jonas Hultén för första gången i Västerås i början av oktober på Retrogathering. På väg hem delade vi tågkupé till Linköping; han skulle vidare till Göteborg och jag till Malmö. Under resan fick jag höra om hans egen C64-resa och hur han och hans bror satt i periferin av demoscenen och längtade in i värmen.

”Vi fick en C64 som familjedator julen 1983 och när jag började hitta kopior av spel och upptäckte knäckar- och demoscenen så betraktade jag den mestadels utifrån. Jag såg upp till folk jag aldrig hade träffat eller ens visste hur de såg ut. Inspirerad av dem började jag ändå skriva några demos själv när jag bodde i Umeå-trakten under namnet Hypnosis i en grupp jag kallade Hemliga Byrån, fast på engelska – The Secret Drawer eller TSD. Jag hade inga kontakter alls i spelbranschen så jag fick skaffa original att knäcka genom att köpa dem och extraherade sedan musiken så att jag kunde lyssna utan att behöva starta spelet. På den tiden kunde jag spara disketter med utplockade musikrutiner (som man numera gör SID:ar av) som jag satt och lyssnade på eller spelade in på band för att ha i bilstereon eller på andra platser utan tillgång till en C64.”

Jonas Hultén räknar med att det tar ytterligare några månader innan Bruce Lee 2 till C64 är färdigt. Koden jag får är körbar men det saknas en mängd saker som gör att jag bara kan ta mig några skärmar in i spelet.

Det är dock ett imponerande arbete som både flyter smidigt och känns välgenomarbetat. Bruce Lee kan i denna version både simma och sitta på huk.

”Nästa spel kommer inte att vara en klon. Jag är lite less på att lägga så mycket tid på att några pixlar ska bli rätt, även om jag lägger stor vikt vid det. Jag vill kunna vara kreativ med speldesign också eller möjligen låta någon annan vara det. Förhoppningen är att man ska bli överraskad av kvaliteten på själva speldesignen också när det väl är klart.”

Måhända är en efterlysning av samarbetspartners i Göteborgstrakten därmed offentliggjord. Jag längtar redan efter Hultén Bros alldeles egna C64-titel.