Jag uppskattar ett bra tema i brädspel; till exempel galopp och trav eller fotboll. Det betyder inte att spelet är tänkt att simulera vare sig trav eller fotboll, utan bestämmer mer stämningen spelarna bör befinna sig i.

Ett tema jag särskilt älskar, kanske efter att ha harvat runt i Karibien i Pirates! dagarna i ända – är pirattemat. Här presenterar jag tre favoriter från olika tidsåldrar. Dessutom släpps snart ett svenskt piratspel!

För mig innehåller ett bra piratspel tre saker;

• Intressanta karaktärer eller åtminstone möjlighet att utveckla sådana.
• Så mycket som möjligt av kanoner, skattkistor, tropiska öar, skepp, slupar och såklart hav.
• Någorlunda snabbhanterat och enkelt stridssystem – samt möjlighet att strida mot varann.

Det finns mängder av brädspel på pirattemat ute på marknaden och det är en snar omöjlighet att recensera eller ens spela dem alla. Men här har jag valt ut tre favoriter jag från hyllan.

Blackbeard (Avalon Hill, 1991)

Edward Teach är en mytomspunnen figur mest känd som piraten Blackbeard som härjade Karibien i början av 1700-talet. Som sådan står han ofta som förebild för många av de pirater som gestaltas i filmer, böcker och spel – och har såklart minst ett eget brädspel.

Avalon Hill är ett amerikanskt bolag som specialiserar sig på strategi- och krigsspel. De är ofta avancerade med många brickor, enheter och regler – och Blackbeard är inget undantag. Detta är också den egentliga svagheten med spelet – det är mycket regler och brickor som ska hanteras. Vem som börjar en runda avgörs av ett kort, vilket för att du teoretiskt sett kan få vänta ganska länge på din tur. En slags simulation av vindar, strömmar och andra yttre omständigheter.

Ingenting i Blackbeard symboliseras av någon spelmekanisk procedur. Du förflyttar verkligen ditt skepp med besättning direkt på kartan, från hamn till hamn eller fritt över havet – olikt exempelvis Talisman i vilket resan är mer symbolisk.

En annan detalj är detaljerna i jakten; en spelarpirat som börjar bli alltför känd och populär blir lätt villebråd för både krigsskepp och andra pirater; särskilt då popularitet är de poäng som används för att segra i spelet.

Sjörövarön (Alga, 1955)

Ett annorlunda sätt att spela pirat är genom Sjörövarön från Alga. Spelet utvecklades redan på 50-talet och har i många år varit ganska missförstått, tycker jag. Sjörövarön är ett riktigt bre spel – trots sina slumpmoment – men förstörs lite av att ni behöver vara minst tre för att det ska bli roligt.

Kapten Kidd är en annan mytomspunnen pirat, kanske främst för den nedgrävda skatt som aldrig återfunnits eller ens kunnat bevisas. Spelet handlar just om Kapten Kidd och dennes besättning. Skattkartan är på sjörövarkaptenens dödsbädd riven i nio delar, varav den med skatten är förstörd.

De resterande kartbitarna delas ut bland besättningsmedlemmarna och det enda sättet att få reda på var skatten verkligen finns är att besegra de andra och samla samtliga bitar. Om ni spelar två eller tre spelare blir det lätt tråkigt att förflytta sig genom ön bara för att slå en tärning om vem som skjuter vem. Lösningen är därför att få varsin pirat om ni är färre än fyra. Hitta gärna på en extraregel om att dina pirater måste ses för att informera varann om var skatten är – därefter är det bara för en att pinna iväg och den andre att täcka flykten.

Första fasen är alltså att skaffa kartbitar, andra är att gräva fram skatten. Efter det att skatten är funnen gäller det att ta sig bort från ön; då börjar en klappjakt på den som bär runt på skattkistan (vilket i originalversionen rent fysiskt illustreras av coola tennfigurer) och nå en av de livbåtar piraterna anlänt till ön med.

Winds of Plunder (GMT Games, 2007)

En något modernare variant av piratbrädspel är Winds of Plunder av Al Newman som i sann, tysk eurocrap-anda går ut på att samla victory points, VP.

I motsats till annan eurocrap går det dock att möta och besegra varann, vilket leder till en klart kompetent utmanare inom piratbrädspelsscenen.

Winds of Plunder lyckas med lite vilja dela in Karibien-kartan i fyra delar med tre viktiga hamnar i varje, vilket krävs för reglerna som de ser ut.

Du styr ett skepp med besättning mellan dessa fyra områden och försöker skaffa segerpoäng genom att agera så piratmässigt som möjligt. Efter nio omgångar är spelet slut och den med mest poäng vinner. En förutsättning alla känner till från början.

Det finns flera särskiljande aspekter med Winds of Plunder. En är att vindriktningen påverkar vad en besättning kan ta sig för – men samtidigt kan du spendera action points och ”vindkuber” åt att gå mot vinden.

Det är alltså fördelaktigt att agera enligt vädermakterna men vill du så kan du trotsa dem, till ett pris. Det ger god valfrihet och strategimöjligheter. Till detta läggs bra system med spelbara kort på hand, värdebrickor för hamnstäderna som placeras slumpmässigt och byts ut – samt möjligheten att satsa på att bli bäst på olika saker (antal mannar, bestyckning, rikedomar etc) för att bygga upp sin status som havets värste kapare.

Privateers! (MylingSpel, 2014)

I skrivande stund utvecklas just nu ett helsvenskt piratspel i form av Privateers! från Tina Engström på MylingSpel. Projektet finansieras via Kickstarter men senaste given är att rundan fick stänga ner på grund av ”tekniska och valutamässiga problem”. En ny crowdfundingrunda planeras inom kort.

Jag har i vilket fall kikat lite på regelboken kring Privateers! och den verkar lovande. Spelet som ska gå att spela ensam samt upp till sex spelare har testats på spelkonvent under de senaste åren och börjar nu få sin slutliga form. Privateers! skiljer sig från ovan piratspel i det att dess universum – som förvisso också är Karibiens öar – innehåller mer eller mindre fantastiska motståndare. Det utlovas spökskepp, havsmonster och uråldriga gudomar.

I dagsläget är det lite tidigt för mig att säga särskilt mycket om Privateers! men jag har etablerat kontakt med tillverkarna och återvänder eventuellt med mer längre fram.

I vinter blir det en riktig piratspelsvinter, det känner jag :)