Jag uppskattar ett bra tema i brädspel; till exempel galopp och trav eller fotboll. Det betyder inte att spelet är tänkt att simulera vare sig trav eller fotboll, utan bestämmer mer stämningen spelarna bör befinna sig i.

Ett tema jag särskilt älskar, kanske efter att ha harvat runt i Karibien i Pirates! dagarna i ända – är pirattemat. Här presenterar jag tre favoriter frÃ¥n olika tidsÃ¥ldrar. Dessutom släpps snart ett svenskt piratspel!

För mig innehåller ett bra piratspel tre saker;

• Intressanta karaktärer eller Ã¥tminstone möjlighet att utveckla sÃ¥dana.
• SÃ¥ mycket som möjligt av kanoner, skattkistor, tropiska öar, skepp, slupar och sÃ¥klart hav.
• NÃ¥gorlunda snabbhanterat och enkelt stridssystem – samt möjlighet att strida mot varann.

Det finns mängder av brädspel på pirattemat ute på marknaden och det är en snar omöjlighet att recensera eller ens spela dem alla. Men här har jag valt ut tre favoriter jag från hyllan.

Blackbeard (Avalon Hill, 1991)

Edward Teach är en mytomspunnen figur mest känd som piraten Blackbeard som härjade Karibien i början av 1700-talet. Som sÃ¥dan stÃ¥r han ofta som förebild för mÃ¥nga av de pirater som gestaltas i filmer, böcker och spel – och har sÃ¥klart minst ett eget brädspel.

Avalon Hill är ett amerikanskt bolag som specialiserar sig pÃ¥ strategi- och krigsspel. De är ofta avancerade med mÃ¥nga brickor, enheter och regler – och Blackbeard är inget undantag. Detta är ocksÃ¥ den egentliga svagheten med spelet – det är mycket regler och brickor som ska hanteras. Vem som börjar en runda avgörs av ett kort, vilket för att du teoretiskt sett kan fÃ¥ vänta ganska länge pÃ¥ din tur. En slags simulation av vindar, strömmar och andra yttre omständigheter.

Ingenting i Blackbeard symboliseras av nÃ¥gon spelmekanisk procedur. Du förflyttar verkligen ditt skepp med besättning direkt pÃ¥ kartan, frÃ¥n hamn till hamn eller fritt över havet – olikt exempelvis Talisman i vilket resan är mer symbolisk.

En annan detalj är detaljerna i jakten; en spelarpirat som börjar bli alltför känd och populär blir lätt villebråd för både krigsskepp och andra pirater; särskilt då popularitet är de poäng som används för att segra i spelet.

Sjörövarön (Alga, 1955)

Ett annorlunda sätt att spela pirat är genom Sjörövarön frÃ¥n Alga. Spelet utvecklades redan pÃ¥ 50-talet och har i mÃ¥nga Ã¥r varit ganska missförstÃ¥tt, tycker jag. Sjörövarön är ett riktigt bre spel – trots sina slumpmoment – men förstörs lite av att ni behöver vara minst tre för att det ska bli roligt.

Kapten Kidd är en annan mytomspunnen pirat, kanske främst för den nedgrävda skatt som aldrig återfunnits eller ens kunnat bevisas. Spelet handlar just om Kapten Kidd och dennes besättning. Skattkartan är på sjörövarkaptenens dödsbädd riven i nio delar, varav den med skatten är förstörd.

De resterande kartbitarna delas ut bland besättningsmedlemmarna och det enda sättet att fÃ¥ reda pÃ¥ var skatten verkligen finns är att besegra de andra och samla samtliga bitar. Om ni spelar tvÃ¥ eller tre spelare blir det lätt trÃ¥kigt att förflytta sig genom ön bara för att slÃ¥ en tärning om vem som skjuter vem. Lösningen är därför att fÃ¥ varsin pirat om ni är färre än fyra. Hitta gärna pÃ¥ en extraregel om att dina pirater mÃ¥ste ses för att informera varann om var skatten är – därefter är det bara för en att pinna iväg och den andre att täcka flykten.

Första fasen är alltså att skaffa kartbitar, andra är att gräva fram skatten. Efter det att skatten är funnen gäller det att ta sig bort från ön; då börjar en klappjakt på den som bär runt på skattkistan (vilket i originalversionen rent fysiskt illustreras av coola tennfigurer) och nå en av de livbåtar piraterna anlänt till ön med.

Winds of Plunder (GMT Games, 2007)

En något modernare variant av piratbrädspel är Winds of Plunder av Al Newman som i sann, tysk eurocrap-anda går ut på att samla victory points, VP.

I motsats till annan eurocrap går det dock att möta och besegra varann, vilket leder till en klart kompetent utmanare inom piratbrädspelsscenen.

Winds of Plunder lyckas med lite vilja dela in Karibien-kartan i fyra delar med tre viktiga hamnar i varje, vilket krävs för reglerna som de ser ut.

Du styr ett skepp med besättning mellan dessa fyra områden och försöker skaffa segerpoäng genom att agera så piratmässigt som möjligt. Efter nio omgångar är spelet slut och den med mest poäng vinner. En förutsättning alla känner till från början.

Det finns flera särskiljande aspekter med Winds of Plunder. En är att vindriktningen pÃ¥verkar vad en besättning kan ta sig för – men samtidigt kan du spendera action points och ”vindkuber” Ã¥t att gÃ¥ mot vinden.

Det är alltsÃ¥ fördelaktigt att agera enligt vädermakterna men vill du sÃ¥ kan du trotsa dem, till ett pris. Det ger god valfrihet och strategimöjligheter. Till detta läggs bra system med spelbara kort pÃ¥ hand, värdebrickor för hamnstäderna som placeras slumpmässigt och byts ut – samt möjligheten att satsa pÃ¥ att bli bäst pÃ¥ olika saker (antal mannar, bestyckning, rikedomar etc) för att bygga upp sin status som havets värste kapare.

Privateers! (MylingSpel, 2014)

I skrivande stund utvecklas just nu ett helsvenskt piratspel i form av Privateers! frÃ¥n Tina Engström pÃ¥ MylingSpel. Projektet finansieras via Kickstarter men senaste given är att rundan fick stänga ner pÃ¥ grund av ”tekniska och valutamässiga problem”. En ny crowdfundingrunda planeras inom kort.

Jag har i vilket fall kikat lite pÃ¥ regelboken kring Privateers! och den verkar lovande. Spelet som ska gÃ¥ att spela ensam samt upp till sex spelare har testats pÃ¥ spelkonvent under de senaste Ã¥ren och börjar nu fÃ¥ sin slutliga form. Privateers! skiljer sig frÃ¥n ovan piratspel i det att dess universum – som förvisso ocksÃ¥ är Karibiens öar – innehÃ¥ller mer eller mindre fantastiska motstÃ¥ndare. Det utlovas spökskepp, havsmonster och urÃ¥ldriga gudomar.

I dagsläget är det lite tidigt för mig att säga särskilt mycket om Privateers! men jag har etablerat kontakt med tillverkarna och återvänder eventuellt med mer längre fram.

I vinter blir det en riktig piratspelsvinter, det känner jag :)