Jag har åter åkt dit, trots att jag inte skulle. Jag spelar numera The Elder Scrolls V: Skyrim igen. Moddarna, möjligheterna – och tonårens drömmar om det perfekta datorrollspelet blev för mycket till slut.
The Elder Scrolls symboliserar för mig den del av datorspelsfloran jag alltid älskat mest; sandlådespelen som tillåter mig som spelare att ensam – utan onlinemöjligheter – undersöka och skapa min egen berättelse.
Allt började för min del sensommaren år 1996 då jag pluggade arkeologi och statsvetenskap i Jerusalem, men var hemma i Malmö för min mormors begravning. Jag tog mig till en datorspelsbutik för att för en gångs skull köpa ett spel och inte bara köra kopierat – och fastnade direkt både för omslaget och beskrivningen på baksidan.
The largest world ever created for a computer role-playing game. Adventure through thousands of cities, villages, dungeons, graveyards, ruins, castles, shrines and farms.- Interact with thousands of characters, both in dialogue and action.
- Involve yourself in a complex world of constantly evolving political intrigue.
- Own property and ships, participate in the politics of guilds and other organizations and trade goods and services.
- Customize your character or even create a unique character class.
- Participate in numerous large-scale, complex quests or venture off on your own.
- A multiple path story, with several different endings. You decide how the game is played and won.
Detta låter som vilket rollspel som helst i dag – men det var det inte år 1996. TES: Daggerfall var verkligen enormt; alltför stort och fyllt med slumpartade händelse för en del – det vimlade av byar och småstäder som alla gav upphov till uppdrag som genererades automatiskt utifrån vissa regler.
Visst hände det att saker blev monotona när X bad dig att hämta tillbaka Y från Z, men hela idén att inget spel var sig likt träffade mig som en blixt från en solklar rollspels- och datorhimmel.
[slideshow_deploy id=’17653′]
Huruvida musiken från ett PC-spel anno 1996 bör kallas retromusik kan ju diskuteras. Jag tog upp samma fråga när jag belyste musiken till Outlaws från 1997 och egentligen tycker jag kanske personligen att det är en helt annan retroklass än C64- och Amiga 500-spel, men what the heck. Ibland måste man leva på gränsen.
TES-serien har i stort sett alltid dragits med högkvalitativ musik. I Skyrim, som ju ofta spelas på SCORE-konserterna, är det bekantingen Jeremy Soule som komponerat och i Daggerfall heter hans like, Eric Heberling.
Denne man gjorde även musiken till TES: Arena, det första spelet i serien, och har varit ansvarig för ljudeffekter och musik i ett flertal speltitlar som The Wheel of Time, Unreal II: The Awakening och Destroyer Command.
Fram till 2014 var han dessutom ansvarig för ljud och musik på Bally Technologies i Las Vegas. Mer info hittar du på hans egen webb på heberlingmusic.com.
Varsågod – The Elder Scrolls II: Daggerfall till PC från 1996
Ha en fortsatt underbar torsdagkväll!
4 svar till “Skön retromusik: The Elder Scrolls II: Daggerfall (PC, 1996)”
Jag älskade detta spel, trots buggar och dålig kodning så vann det mitt hjärta :)
Musiken passande, atmosfären lysande och den stora öppna världen var magisk.
Fortfarande det bästa TES-spelet anser jag.
Kul att höra att ni på Spelpappan.se hittar spel ni gillar och att ni delar med er av era minnen, men jag tror många av läsarna nog förväntar sig att det skall handla om Commodore 64 och andra Commodore-datorer.
Tyvärr får jag lite samma känsla som när Göran Fröjdh började skriva i Datormagazin, och speciellt då han tog över ”Smygtitten” som i praktiken var ett lösning för honom att få börja skriva om MSDOS- och Windows-formaten i en Commodore-tidning. De flesta av spelen Fröjdh skrev om i Smygtitten har aldrig släppts till Amiga-formatet, och har inte heller varit tänkta att konverteras. Det visste givetvis Fröjdh om, men eftersom det i hans sätt att formulera sig om Amiga-datorer väldigt snart stod klart att han aldrig varit och inte heller skulle bli en riktig Amiga-entusiast så föll hans trovärdighet väldigt snabbt. Tyvärr verkade han inte alls bry sig om det heller, och att han genom sina artiklar väckte falska förhoppningar hos de läsare som inte genomskådat honom känns nästan oetiskt.
Förhoppningsvis går inte Spelpappan.se samma väg, även om denna artikel gör mig orolig.
@Mindrax: Med tanke på hur disruptivt det var för datorrollspel är jag böjd att hålla med. Det var otroligt buggigt, bland annat kunde man falla mellan golv och väggar ut i ”voiden” och stå ovanpå själva grottgången och se hela grottsystemet från ”utsidan” tills det kraschade. Men redan då moddades det ju faktiskt, så det var mestadels bra nyheter Daggerfall kom med.
@Anders: Haha, jag förstår din oro – vi får väl ta och fråga den gode herr Fröjdh om var hans hjärta egentligen låg ;) Men jag kan stilla din oro med att inget hände med Commodore-fokus efter att jag skrivit lite om Outlaws och inget lär hända efter att jag skrivit om Daggerfall heller. Se det som ett litet sidosteg bara.
Jag minns förresten besvikelsen när det stod klart att Lord of the Rings: The Two Towers från Interplay aldrig skulle komma till Amigan. Det var ett hårt slag. Sen kan jag exempelvis tycka att Indiana Jones and the Fate of Atlantis egentligen aldrig borde ha släppts till Amigan i det skick det var, det är löjligt sega fullskärmsanimationer redan i första scenen. 1993 och framåt var en hård tid för Amiga 500-ägare …
P.S. Spelpappan är bara jag. När jag började gick jag inte ut med namn och efter det att jag gjorde det behöll jag bara namnet. Jag har tyvärr ingen alls att skylla på när saker o ting går snett … :)
Jag håller inte med dig Anders Grenhult och jag tror definitivt inte folk förväntar sig det du säger heller.
Är du ironisk eller menar du allvar?!
Spelpappan täcker väl i första hand Spelpappans egna intresse vilket man kan se på menyerna ovan.
Rollspel/brädspel, TV-spel, spelmusik och bordshockey med mera.
Så jag uppskattar i alla fall bredden här som Jimmy bidrar med.
Mångfald är att föredra anser jag.
Fortsätt så för annars kommer denna härliga sida snart dö ut.
Och det är väl inget roligt Anders Grenhult?!.
Om du nu vill ha renodlat Commodore-material så finns det andra tillhåll för det om än tunt med nyheter dock.
Så till Jimmy säger jag bara… fortsätt du som du gör och ha en av Sveriges skönaste sidor.
:)