En del spel från förr har intressanta tvåspelarlägen och jag har redan tidigare här på Spelpappan pratat om de lite annorlunda tvåspelarlägena för Super Mario Galaxy 2 och Donkey Kong Country (som båda finns att tillgå på Nintendo Wii) samt LittleBigPlanet (som snart får en uppföljare) till PS3.
Faktum är att jag kommer att få anledning att skriva mer om just två- eller flerspelarlägen – för både barn och pappor – här på Spelpappan.
Anywho…det som fick mig att tänka på intressanta två spelarlägen var retromusiken till det smått fantastiska Druid till C64 från 1986. Jag skrev en liten artikel på PS3bloggen för något år sedan om vilka fem gamla spel till Commodoremaskinen jag skulle vilja se omgjorda till dagens konsoler och Druid var givetvis med där:
Druid är ett slags annorlunda shoot’em up som kanske är mer känt för sin intromusik än för själva spelet. Du iklär dig rollen som en gammal keltisk druid och ska utröna vad det är för fel på världen som spottar ur sig odöda och jättelika insekter på löpande band. I åtta otroligt svåra banor kämpar du mot allsköns demoner och knytt med begränsat med magisk ammunition. Mer kraft hittar du i kistor utspridda lite varstans men för att göra det ännu jävligare så tar olika fiender olika skada av olika ammo; eld, vatten och elektricitet.
Druid är ett enmannaspel med ett intressant tvåmannaläge. Stundtals hittar du den kraftiga besvärjelsen som frammanar en golem som antingen kan styras av AI:n eller av en andra spelare. Denne golem kan inte göra något annat än stå i vägen för fiender (och för dig själv) och fungerar alltså som en mobil sköld – en utmärkt no-brainersyssla för min fem år yngre bror. Vi har varit på sista banan. Jag dog obönhörligen…men vi har varit där.
Intromusiken (som inte används i själva spelet) av David M. Hanlon är otroligt enkel men fastnar direkt. Själva druiden man spelar heter tydligen Hasrinaxx och det ligger på hans axlar att bli av med den onde demonen Acamantor.
Kanske är det så att musiken i Druid II: Enlightment är ännu mer känd efter det att den populära svenska crackergruppen Fairlight frekvent använde musiken till de intros man stoppade in i spelens startuppsekvens – vilket är ytterligare ett bevis på Hanlons minimalistiska skapande; ett intro fick ju knappast vara mer än några få kilobytes stort för att inte störa innehållet i övrigt på disken.
Varsågod – Druid till C64 från 1985
Och Druid II: Enlightment till C64 från 1987
6 svar till “Skön retromusik: Druid (1986)”
Så ohyggligt bra musik. Tänk dig Druid 2-musiken arrangerad med en ordentlig stråkorkester, det skulle vara… episkt!
Det kan mycket väl hända att det redan gjorts, det arrangeras ju ganska många orkesterevents runtom i världen med tv-spelsmusik. Joystick 2.0 i Malmö är ett i mängden, men jag tror inte de någonsin har kört just någon Druid-musik.
Och så blev jag lite konfunderad; har du kört Druid 2? Hade du C64? :)
Ja, för det hade han! Hemma hos farsan, där jag spenderade varannan helg, så det var inte så att man fick spela så mycket som man ville / behövde.
Hehe, jadåså…och så tror man att man känner någon utan och innan :)
Härligt! Druid är också min favorit….rent musikmässigt. Alltsedan Benidorm 1987 har jag gått och visslat på den där melodin som aldrig verkar försvinna. Det kan jag fortfarande göra lite varstans även idag och det är iofs inte bara Druid låtar. Jag kommer på mig själv med såväl Druid 2, Faery Tale, Bards Tale och massvis med andra låtar fastän jag aldrig kört orginalspelen på 20 år.
Druid 2 var betydligt bättre än ettan och det klarade jag faktiskt tillsammans med en kompis efter att ha kartlagt alla banor så man vet vart alla bra besvärjelser fanns. Det var riktigt snygg grafik i tvåan men musiken var också ett mästerverk. Faktiskt till och med bättre än i ettan.
Jag vill också lyssna på en orkester som spelar C-64 och Amiga musik. Jag var på ett event förra hösten för spelmusik i Stockholm men det var ju mycket japansk musik a la tv-spel som jag inte alls är bekant med. Enda behållningen var Chris Huelsbeck med sin Giana Sisters och Turrican samt lite R-type.
Orvar Säfström brukar ju anordna orkesterevents med spelmusik, kanske framförallt på Konserthuset i Malmö men nyligen var det i Göteborg – det är säker ett sådant arrangemang du gått på när det besökt Stockholm. En av våra medarbetare besökte det i våras och skrev lite om sina erfarenheter.
Det är ganska naturligt att man tar med så många och breda spel som möjligt vid ett sådant tillfälle – men visst kan jag hålla med om att en konsert med enbart gammal Commodoremusik hade varit kul. Det blir till att försöka hitta en spelning med gamla Press Play on Tape, antar jag.