Skön retromusik: Druid (1986)
22 augusti, 2010 av: Jimmy Wilhelmsson
En del spel från förr har intressanta tvåspelarlägen och jag har redan tidigare här på Spelpappan pratat om de lite annorlunda tvåspelarlägena för Super Mario Galaxy 2 och Donkey Kong Country (som båda finns att tillgå på Nintendo Wii) samt LittleBigPlanet (som snart får en uppföljare) till PS3.
Faktum är att jag kommer att fÃ¥ anledning att skriva mer om just tvÃ¥- eller flerspelarlägen – för bÃ¥de barn och pappor – här pÃ¥ Spelpappan.
Anywho…det som fick mig att tänka pÃ¥ intressanta tvÃ¥ spelarlägen var retromusiken till det smÃ¥tt fantastiska Druid till C64 frÃ¥n 1986. Jag skrev en liten artikel pÃ¥ PS3bloggen för nÃ¥got Ã¥r sedan om vilka fem gamla spel till Commodoremaskinen jag skulle vilja se omgjorda till dagens konsoler och Druid var givetvis med där:
Druid är ett slags annorlunda shoot’em up som kanske är mer känt för sin intromusik än för själva spelet. Du iklär dig rollen som en gammal keltisk druid och ska utröna vad det är för fel pÃ¥ världen som spottar ur sig odöda och jättelika insekter pÃ¥ löpande band. I Ã¥tta otroligt svÃ¥ra banor kämpar du mot allsköns demoner och knytt med begränsat med magisk ammunition. Mer kraft hittar du i kistor utspridda lite varstans men för att göra det ännu jävligare sÃ¥ tar olika fiender olika skada av olika ammo; eld, vatten och elektricitet.
Druid är ett enmannaspel med ett intressant tvÃ¥mannaläge. Stundtals hittar du den kraftiga besvärjelsen som frammanar en golem som antingen kan styras av AI:n eller av en andra spelare. Denne golem kan inte göra nÃ¥got annat än stÃ¥ i vägen för fiender (och för dig själv) och fungerar alltsÃ¥ som en mobil sköld – en utmärkt no-brainersyssla för min fem Ã¥r yngre bror. Vi har varit pÃ¥ sista banan. Jag dog obönhörligen…men vi har varit där.
GENERATION 64 är en maffig bok om de unga svenskar som växte upp med hemdatorn Commodore 64 spå 80-talet. Detta är en bok för dig som satt med en Commodore 64 som ung och kände dig delaktig i något större men kanske inte visste exakt vad. Den kommer att få dig att skratta, minnas och skaka på huvudet.
Pris: 299:-
Inbunden, 180 sidor, utgiven 2014
Läs mer om boken hos Fandrake.
Intromusiken (som inte används i själva spelet) av David M. Hanlon är otroligt enkel men fastnar direkt. Själva druiden man spelar heter tydligen Hasrinaxx och det ligger på hans axlar att bli av med den onde demonen Acamantor.
Kanske är det sÃ¥ att musiken i Druid II: Enlightment är ännu mer känd efter det att den populära svenska crackergruppen Fairlight frekvent använde musiken till de intros man stoppade in i spelens startuppsekvens – vilket är ytterligare ett bevis pÃ¥ Hanlons minimalistiska skapande; ett intro fick ju knappast vara mer än nÃ¥gra fÃ¥ kilobytes stort för att inte störa innehÃ¥llet i övrigt pÃ¥ disken.
Varsågod – Druid till C64 från 1985
Och Druid II: Enlightment till C64 från 1987
Vill du stötta Spelpappan?
jimmy@spelpappan.se
123-3758166
patreon.com/spelpappan
Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
SÃ¥ ohyggligt bra musik. Tänk dig Druid 2-musiken arrangerad med en ordentlig strÃ¥korkester, det skulle vara… episkt!
Det kan mycket väl hända att det redan gjorts, det arrangeras ju ganska många orkesterevents runtom i världen med tv-spelsmusik. Joystick 2.0 i Malmö är ett i mängden, men jag tror inte de någonsin har kört just någon Druid-musik.
Och så blev jag lite konfunderad; har du kört Druid 2? Hade du C64? :)
Ja, för det hade han! Hemma hos farsan, där jag spenderade varannan helg, så det var inte så att man fick spela så mycket som man ville / behövde.
Hehe, jadÃ¥sÃ¥…och sÃ¥ tror man att man känner nÃ¥gon utan och innan :)
Härligt! Druid är ocksÃ¥ min favorit….rent musikmässigt. Alltsedan Benidorm 1987 har jag gÃ¥tt och visslat pÃ¥ den där melodin som aldrig verkar försvinna. Det kan jag fortfarande göra lite varstans även idag och det är iofs inte bara Druid lÃ¥tar. Jag kommer pÃ¥ mig själv med sÃ¥väl Druid 2, Faery Tale, Bards Tale och massvis med andra lÃ¥tar fastän jag aldrig kört orginalspelen pÃ¥ 20 Ã¥r.
Druid 2 var betydligt bättre än ettan och det klarade jag faktiskt tillsammans med en kompis efter att ha kartlagt alla banor så man vet vart alla bra besvärjelser fanns. Det var riktigt snygg grafik i tvåan men musiken var också ett mästerverk. Faktiskt till och med bättre än i ettan.
Jag vill också lyssna på en orkester som spelar C-64 och Amiga musik. Jag var på ett event förra hösten för spelmusik i Stockholm men det var ju mycket japansk musik a la tv-spel som jag inte alls är bekant med. Enda behållningen var Chris Huelsbeck med sin Giana Sisters och Turrican samt lite R-type.
Orvar Säfström brukar ju anordna orkesterevents med spelmusik, kanske framförallt pÃ¥ Konserthuset i Malmö men nyligen var det i Göteborg – det är säker ett sÃ¥dant arrangemang du gÃ¥tt pÃ¥ när det besökt Stockholm. En av vÃ¥ra medarbetare besökte det i vÃ¥ras och skrev lite om sina erfarenheter.
Det är ganska naturligt att man tar med sÃ¥ mÃ¥nga och breda spel som möjligt vid ett sÃ¥dant tillfälle – men visst kan jag hÃ¥lla med om att en konsert med enbart gammal Commodoremusik hade varit kul. Det blir till att försöka hitta en spelning med gamla Press Play on Tape, antar jag.