Jag har tidigare fått kritik för att jag under ett helt år skrivit om retromusik till dator- och tv-spel utan att nämna världens nästmest kände datorspelsmusiker – Martin Galway.

Nå, nu hoppas jag kunna skaka av mig denna kritik eftersom jag plockar fram kalla krigsspelet Green Beret till C64 – med intromusik att dö för.

Många tror sig inte känna till spelet Green Beret av den enkla anledningen att det hette Rush’n Attack (utläst som Russian Attack) till flera andra format. Green Beret är dock originalnamnet och den titel det också fick behålla till C64.

Storyn är enkel. Ryssar (eller andra tänkbara kommunistiska fiender under kalla kriget) håller krigsfångar inspärrade och det är din patriotiska plikt att medelst en stor kniv befria dem. Mesta delen av tiden vill jag minnas att jag spenderade krypande på marken eftersom det var lättast att kniva de anstormande soldaterna i foten då. Håhå jaja…

[slideshow_deploy id=’10609′]

Men mest av allt minns jag den tjocka och stämningsfulla musiken som spelades under introt. Det börjar med en massiv och suggestiv slinga som sedermera går över i en slags elgitarrgnäll som snirklar ut sig i melodier – för att på slutet helt tas över av solotrummor(?). Trummisar var ganska coola killar på 80-talet, jag kan inte på annat sätt förklara varför det annars spelades så mycket trumsolon på den tiden.

Brittiske Martin Galway är strax efter Rob Hubbard världens mest kände C64-musiker och har legat bakom en mängd stora titellåtar, däribland Wizball, Rambo, Comic Bakery, Yie Ar Kung-Fu, Mikie, Miami Vice och The Neverending Story. Även om en hel del av hans verk faktiskt är olika versioner av existerande låtar låg Galways storhet i förmågan att göra dem rättvisa även på en begränsad plattform som C64.

Galways berättelse börjar som 17-åring då han blir rekryterad i skolan för att på en BBC Micro skriva musik i Basic till Pac-Man-klonen Atomic Protector. Efter några vändor med Ocean och några andra spel han och en vän försökte sälja blir han iallafall rekryterad av denna distributörsjätte från 80-talet som specialiserade sig på filmlicensspel.

De lånade ut till honom ett komplett C64-system, vars SID-chip han grävde sig ner i för att bli specialist på. Ett säkert sätt att höra att Galway ligger bakom en sång brukar vara flitig användning av ringmodulationen som ger ett svajande ljud samt förmågan att skapa ett särskilt ekoljud genom att mixtra med registerinställningarna.

I år firar faktiskt Martin Galway 25 år som musiker i spelbranschen och 42 år gammal arbetar han fortfarande med spelljud i det amerikanska bolaget Certain Affinity (som exempelvis ligger bakom egna spelet Age of Booty).

Varsågod – Green Beret till C64 från 1986