Armageddon är ett välkänt uttryck i det senaste århundradets postkatastrofala verk, inte minst inom tv-spelsvärlden. C64-spelet The Armageddon Man är förvisso ett utmärkt strategispel för sin tid, men är kanske mest minnesvärt för sin musik – och för en suverän cover.

Har du förresten sett Armageddon med egna ögon? Det har jag.

Under senare delen av 90-talet lufsade jag runt Israel lite på måfå och har bland annat stått ensam och blickat ut över Jezreel-dalen från Har Megiddo – den kulle som efter omnämnandet i Uppenbarelseboken 16:16 fått större betydelse än vad som förmodligen varit tänkt från början.

Har Megiddo (Megiddo-berget på hebreiska) har nämligen på gammalgrekiska och latin kommit att förvanskas till ordet Harmagedōn respektive Armagedōn – eller Armageddon i normalt västerländskt bruk – och generellt fått betydelsen världens undergång, där det sista slaget ska stå.

Utslängt mitt i södra Galiléen och utsett av Uppenbarelseboken till platsen där kungarna ska samlas (”Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon”) ligger det ganska öde och utan särskilt mycket turisttillströmning – och kanske kan det underförstått läsas in att världens kungar kommer hit för det avgörande slaget, men egentligen säger inte Nya testamentet särskilt mycket i detalj om exakt vad som ska ske där.

[slideshow_deploy id=’10601′]

C64-spelet The Armageddon Man från Martech ligger hyfsat nära båda betydelserna av uttrycket, då det är ett spel om världsdominans och katastrof på samma gång. Likt satirspelet Nuclear War på Amiga 500 handlar det om att stå kvar som enväldig segrare i ett modernt världskrig inkluderandes kärnvapen, som så ofta är fallet i moderna Armageddon-berättelser. Noterbart är att spelet heter Global Commander överallt utom i Europa.

Musiken till The Armageddon Man är ihopklinkad av välkände David Whittaker, som vi haft på tapeten förut. Denne man har ju strängar som Shadow of the Beast och Lazy Jones på sin lyra och kommer säkert att vara med många gånger till här på Retromusik.

Varsågod – The Armageddon Man till C64 från 1987

Men det slutar inte där. Det har gjorts många fina covers på The Armageddon Man, både med datorljud och med hela stråkorkestrar – men den version som verkligen tåls att lyftas fram är den som plockats fram av Pex ”Mahoney” Tufvesson och som Karin Öjehagen skänker sin röst till.

Kaktus & Mahoney är en namnkunnig duo från demogruppen Northstar som förutom fantastisk demomusik och musiksamlingar även låg bakom första NoiseTracker till Amiga 500 – den typ av sequencermjukvara som bland annat Digital Illusions gjorde musiken till sina Pinball-spel på och som användes av i stort sett hela demoscenen. Två riktiga datorkändisar från förr, kan man säga.

Varsågod – The Armageddon Man Remix – av Mahoney med sång av Karin Öjehagen

I dag är Har Megiddo inte särskilt mycket mer än lite ruiner på en kulle – eller tel, om vi ska vara petiga. Skillnaden mellan en kulle och en tel är att den senare är gjord av människohand genom att lager på lager av civilisation byggts ovanpå varann under århundraden och till slut skapat en konstgjord upphöjning i marken. Så hade skett även i dag om vi inte hade rensat bort allt gammalt bråte efter tidigare byggnader när vi bygger nytt.

Ordet tel ingår i namnet på Israels största stad Tel Aviv (”Vårens kulle”) vid Medelhavets östra kust. Detta är något paradoxalt, eftersom Tel Aviv är en av de få städer i området som inte är byggd ovanpå en tel.

Undantaget bekräftar namnet, antar jag.