Skön retromusik: Shadowfire (1984)
6 februari, 2012 av: Jimmy Wilhelmsson
Jag har tidigare tagit upp efterföljaren Enigma Force, men frågan är om inte musiken till Shadowfire är minst lika bra.
LÃ¥tmakare är Ã¥terigen Fred Gray, killen som även ligger bakom den utmärkta musiken till Bounces – och numera bortglömda Frankie Goes to Hollywood om bandet med samma namn.
Det smärtar mig att jag egentligen har så lite att säga om själva spelet Shadowfire. Jag försökte köra det som yngre, men begrep mig aldrig på vilka ikoner som var vad och gick på pumpen varje gång på i stort sett samma ställe.
Vad Shadofire handlar om är ett avancerat strategispel i scifi-miljö i vilket karaktärerna representeras av ikoner och kan flyttas individuellt av varandra, vilket var en nyhet då. Det hela var ett slags realtidsbaserat tidigt rollspel som gick ut på att ta upp grejer, lösa lite problem och besegra fiender. Typ, tror jag.

Enigma Force är fortsättningen pÃ¥ berättelsen om gruppen med samma namn – och eftersom ett par karaktärer saknas i uppsättningen i uppföljaren antar jag att de stryker med i ettan. Eller ocksÃ¥ hade den mer arkadliknande uppföljaren helt enkelt inte plats för mer än fyra karaktärer?
Vi hittar i Enigma Force iallafall roboten Maul, den blå kvinnan Sevrina Maris, insektoiden Syylk och råskinnet Zark Montor med nitar och läder. I Shadowfire återfinns även den örnliknande Torik och den klenare roboten Manto (som behövs för att kunna använda de viktiga teleportern). Uppdraget är att frita ambassadören Kryxix som hålls fången av general Zoff. Klarar du spelet tar du Zoff till fånga och på hemfärden tar uppföljaren Enigma Force vid.
En skön berättelse som är alldeles sann är att spelet tidigt innehöll en bugg som gjorde att det stundtals dök upp en osynlig fiende som attackerade ditt sällskap. Hellre än att rätta den jobbiga buggen hittade skaparna på Denton Designs på att detta var general Zoffs hemska husdjur som sprang runt på skeppet, vilket också klargjordes i manualen. Precis innan spelet skeppades hittades och rättades buggen, men de glömde att ta bort husdjuret i manualen :)
Varsågod – Shadowfire till C64 från 1984
Du kanske också gillar:

Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
Du hade rätt mycket att säga om det ändå :-)
Jag spelade det ocksÃ¥, men till spectrum. Minns att jag inte fattade nÃ¥gonting, men tyckte det var väldigt coolt… Man hade lite lägre krav pÃ¥ den tiden.
Jag minns inte om jag hade Shadowfire men väl Enigma Force och det tror jag inte jag fattade så mycket av heller. Även om musiken är bra i Shadowfire så är nog Enigma Force vassare trots allt.
Fred Gray är annars ruskigt bra och har många bra stycken bl a från Bionic Commando och Mutants.
Jag erkänner att vi inte hade manual till nÃ¥got av spelen, men jag hade gärna gett lite pengar för att fÃ¥ dem i originalversion i dag. Enigma Force lyckades vi som sagt lösa upp och begrep till slut hur man styr och spelar, men Shadowfire var riktigt klurigt. Jag minns att jag gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng fick alla medlemmarna sönderskjutna pÃ¥ samma ställe där ett gäng väntar i bakhÃ¥ll – och allt pÃ¥ tid.
Men det ska tydligen vara riktigt bra, jämfört med det mesta annat som släpptes på den tiden i strategiväg.
Min favorit från Fred Gray helt klart! :-)
Ett av dom bästa stycken musik nånsin, och helt fantastiskt att höra från ett litet magiskt SID-chip.
Riktigt synd att jag missade Joystick 4.0 då jag hade velat höra vad en orkester kan göra med detta.
Musikaliskt kan jag inte riktigt placera den i tid, men det är helt klart från en tid man respekterade teknologi, och när tom TextTV kändes magiskt.
Ska jag jämföra med nån commerciel musik skulle jag säga att detta skulle kunna vara ett resultat av följande två artister:
Den gamla rockgruppen “U2” tar med sig lÃ¥ten “Pride”, och mixar med den moderna musikern “Deadmau5” (tänkte pÃ¥ mittenstycket i lÃ¥ten “Strobe”). :-)
Jag hÃ¥ller med dig, Fred Gray har gjort fÃ¥ saker – men de flesta riktigt bra. Och Shadowfire är ett litet mästerverk som var fantastiskt att höra live.
Lustigt nog kommer jag precis tillbaka frÃ¥n en liten ölkväll med Orvar Säfström som fixar Joystick-konserterna. Det C64-medley som kommer att köras denna gÃ¥ng är det som kördes under den allra första Joystick-konserten pÃ¥ Stortorget i Malmö Ã¥r 2006 – jag minns inte om Shadowfire var med dÃ¥, men jag tror det inte.
Jag gillar hur du tänker i dina associationer – fortsätt med det i kommande retromusik! :)
Tack – Jag ska hÃ¥lla uppsikt över nästa Joystick, Synd pÃ¥ Shadowfire men det lär ändÃ¥ vara annat bra material man kommer uppskatta :-)
Jag tror aldrig jag spelade Shadowfire, men däremot fick jag höra den pÃ¥ annat sätt. Hade nämligen nÃ¥tt annat C64-spel som var crackat (tror det var nÃ¥tt Last Ninja) o det lÃ¥g även en “crackad” manual pÃ¥ disketten och musiken som spelades var just denna. Musiken har suttit kvar i huvet sen dess, men det skulle ta riktigt lÃ¥ng tid innan jag lyckades hitta den igen – över 20 Ã¥r! Hade inget namn att gÃ¥ pÃ¥ sÃ¥ det var bara att “bruteforca” Sidplay lÃ¥tar och C64 Cracktro videos pÃ¥ youtube, men det var det värt.
Den här typen av avancerad elektronisk musik var ju inte helt vanlig i alla mainstream spel.
System3 hade bra komplex musik i nästan alla spel, men det var inte riktigt samma elektroniska retro känsla som detta.
Och för att hitta [u]just det här “soundet”[/u] mÃ¥ste man nog gÃ¥ tebax o titta pÃ¥ C64ans 5 första Ã¥r pÃ¥ marknaden. Antingen fick man enklaste formen av blip-blop eller sÃ¥ fick man guld som detta.