Retrospelsmässan i Göteborg närmar sig med stormsteg och där kommer jag bland annat att få träffa Johan Karlgren på Pappas Pärlor igen. Han hade ju den goda smaken att göra ett särskilt C64-kit till mig för pärlplattepyssel, vilket jag ägnat mig åt några kvällar under den småblåsiga våren.

Tre tavlor har det blivit; Ghosts ’n Goblins, Giana Sisters och EHIS. Resultatet visar dock att jag har kvar att lära om hantverket att stryka pärlor.

I mars träffade jag ju Pappas Pärlor i Mölndal på ett litet gig. Han såg till att ordna en prototyp till pärlplattekit med färger snarlika de 16 nyanser en Commodore 64 bjuder på – och jag började långsamt ge mig in i pixlandets värld, eller åtminstone kopieringen av de gamla mästarnas pixlande.

Det är såklart tufft att ge sig på att återskapa färgerna i en gammal dator på exakt rätt sätt. Ju färre färger desto högre krav på att varje färg är exakt rätt. Å andra sidan finns det evighetsdiskussioner inom ämnet och ibland är det viktigare att bara komma vidare och få något gjort än att älta runt.

Sagt och gjort; alla färger i paletten är inte exakta men det är ändå kul att fippla med – och det ger en annan känsla för det hantverk som grafikerna besatt under den del av 80-talet originalen är gjorda.

Jag började med en scen ur Ghosts ’n Goblins i vilken Arthur möter den där hoppande jätten med kaxig uppsyn. Jättespriten är hyfsat stor och täcker fyra plattor, vilket också gjorde den marig att stryka. Överhuvudtaget är det strykdelen i pärlpysslandet som är tufft; jag har ännu inte lärt mig bemästra konsten att täcka hela ytan så att det lilla hålet försvinner men det kommer nog.

Bakgrunden är alltså en illustrerad bild av en kyrkogård, vilket jag tycker förstärker spritarna mer än om jag skulle försöka mig på att återge det pixlade (och repetitiva) landskapet. Jag gillar dessutom bilden, det ligger nåt lugnt över den – trots motivet. Synd att jag inte hade tillgång till A3-skrivare bara. Ah, well…

Den andra tavlan jag gav mig på ville jag göra annorlunda. Det blev Giana Sisters i underjordsmiljö när hon stöter på en miniboss i form av en jättemyra. Här har jag inte alls jobbat med annan bakgrund än svart, vilket också originalspelet har. Däremot har jag skrivit ut några delar i min 3d-skrivare som är lite snarlika det tegelstensmönster underjordsbanorna är uppbyggda av. De sticker dessutom ut flera centimeter, vilket ger ytterligare en tredimensionell effekt förutom den lilla effekt pärlorna redan gör.

Sista tavlan blev den enklaste. Det handlar om en mix av två spel; dels FIFA 13 med en datorkonstruerad bild på Lionel Messi och dels en pärlpysslad sprite från C64-fotbollsspelet EHIS (som jag för övrigt spelar åter här)

Pärlpyssel är kul men det som verkligen förhöjer nöjet är att arbeta med motiv som består av så få färgmoment som traditionella spelsprites till Commodore 64 faktiskt gör. Det släpps mängder av spel i dag som säger sig vara ”retrosinpirerade”. Med det menas sällan att sprites består av avskalade varianter, annat än att pixlarna syns tydligt; ofta är det ändå mängder av färgnyanser totalt i spelet för att det helt enkelt är lättare.

Glöm inte trycka på Pappas Pärlor att han verkligen ska släppa Commodore 64-kitet fritt för alla. Och förresten – om du dyker upp på Retrospelsmässan i Göteborg så kommer jag att vara där och både sälja och signera Generation 64. Vi hörs!

Ha en fortsatt härlig fredag!