Hösten var intensiv på flera vis än ett. Skrivandet av boken om Äventyrsspel krävde otroligt mycket tid av samtliga inblandade men samtidigt väcktes hundratals små intressetrådar till liv i takt med att spel, produkter och förlagshus kom på tal.

Nu när boken är släppt – och faktiskt snart slutsåld – har jag tid att kolla in allt det där intressanta. Kolla bara in mina senaste spelfynd.

Den stora nyheten i veckan är kanske att boken om Äventyrsspel först tog slut på förlaget i torsdags, exakt två månader efter släppfesten. Kort därefter tog boken slut även på Bokus och Adlibris. Jag är osäker på om några av deras tilläggsbeställningar hann expedieras eller ej, det sköter ju förlaget, men annars är det SF-bokhandeln och enstaka ex i landets Akademibokhandlar som gäller.

Kul! Vi får se hur förlaget ställer sig till nytryck – annars går det att få tag på signerade böcker om du träffar oss på mässor som Gothcon XL eller Nordsken i vår.

Mitt och Orvar Säfströms schema uppdateras här.

Men …tillbaka till ämnet. Då och då jagar jag efter brädspel och rollspel, en aktivitet som brukar gå i vågor, och nu tror jag att en just ebbat ut. I vilket fall står jag är med travar av lådor med fininpackade spel redo att tas hem till hyllan och framtida spelkvällar. Vi kör ju sådana minst en gång i månaden.

Om vi börjar med rollspelen så hittade jag fina gamla Price of Freedom från West End Games – ett rollspel i det ockuperade Amerika – som bland annat Anders Blixt refererade till som inspirationskälla till Äventyrsspels omsusade och aldrig släppta Partisan, om frihetskämpar i det ockuperade Sverige.

Egentligen tror jag, om jag ska vara ärlig, att Price of Freedom är näst intill ospelbart men mycket underhållande att läsa. Det dryper av patriotism och kommunisthat på ett sätt att jag i dag, 30 år efter släpp, knappt förstår om det är sarkasm eller ej. Konstruktör är Greg Costikyan som för mig är mest känd för Star Wars: the Roleplaying Game, som ju också översattes av Äventyrsspel.

Nästa rollspel är TSRs Star Frontiers från 1982 som jag egentligen vet ganska lite om, men som jag tror också är rolig läsning – och kanske nån genomspelning en vacker dag? Det handlar alltså om en setting som närmast kan beskrivas som rymdopera, lite Blixt Gordon och lite Linda & Valentin i en fin mix. Boxen innehåller grundläggande regler, avancerade regler samt introduktionsäventyret Crash on Volturnus.

Som många andra är jag lite svag för scifi-äventyr med inslag av att besöka främmande världar och snabbspelade regelsystem. Jag vet inte om jag faktiskt kommer att ha tid att sätta igång något med rollspelsgänget men jag kommer definitivt läsa reglerna hyfsat omgående. Faktum är att jag letade inte ens efter Star Frontiers utan lockades av omslaget och letade mer info på nätet. Well, sån är jag ibland.

När det gäller brädspel kan jag väl fortsätta med TSR för enkelhetens skull. I boken om Äventyrsspel pratar VD Fredrik Malmberg om brädspelet Dungeon! som en spirituell föregångare till nästan alla dungeon crawlers i brädspelsform. Det inspirerade dels Äventyrsspel att konstruera Drakskatten och förmodligen även Dan Glimne och Jakob Bonds att göra Drakborgen åt Alga.

Dungeon! är hyfsat dyrt att få tag på i allra första utgåvan men jag lyckades iallafall lägga vantarna på andra tryckningen för en liten peng, vilket jag är nöjd med. Detta kommer definitivt att bli ett spel jag kommer att köra flera gånger i spelgruppen. Oavsett spelvärde är det ett stycke brädspelshistoria jag här har framför mig. Med det fantastiskt enkla och rättframa namnet Dungeon!

Därefter följer ett gäng spel från inte helt okända Avalon Hill, vilka producerade mängder av titlar under framförallt 70- och 80-talet. Först ut är Wizard’s Quest från 1979, ett spel som beskrivs som ett slags Risk för maktaspirerande trollkarlar. Det låter för bra för att passas på.

Eller som en kommentar på Boardgamegeek.com säger: ”Skenande orcher? Yep. Människoätande drakar? Yep. Slumpmässiga trollkarlar? Yep.”

Det är typ allt man behöver för att umgås några stycken några timmar under en spelkväll!

På tal om omslag; ett Avalon Hill-spel som är svårt att hoppa över på grund av sitt omslag är Platoon, som använder exakt samma omslagsbild som filmen (och datorspelet) med samma namn. Släppt 1986 är Platoon kanske främst marknadsföring för filmen i fråga men det har ändå rykte om sig att vara en helt ok introduktion till krigsspel – med enkelt stridssystem och en intressant ”fog of war”-funktion, det vill säga okända områden du inte vet vad som döljer sig i förrän du kommer nära nog.

Mitt problem med krigs- och konfliktspel är att de ofta är svåra att ta sig igenom på en kväll och ibland lite väl avancerade för en spelkväll med öl och underhållning som främsta förtecken. Jag förväntar mig inte underverk av Platoon – men med lite stämningsfull musik från filmen kan det nog bli en trevlig upplevelse ändå.

Mitt första möte med Starship Troopers var tyvärr inte Robert Heinleins bok med samma namn, utan filmen som gjordes först 1997. Den mätte sig kanske inte mot boken, men den hade Michael Ironside – vilket uppväger en del.

Starship Troopers blev såklart även ett Avalon Hill-brädspel år 1976 och erbjuder en ganska märklig form av strategi då de båda sidorna är såpass olika till både form och kapacitet.

Om jag förstått det hela rätt så ska Starship Troopers vara av utpräglad ”lär-medan-du-spelar”-karaktär. Det lär ta hyfsat lång tid men ska följa bokens skeenden ganska väl, vilken inte har jättemycket gemensamt med filmen som ju alltså släpptes långt senare. Det enda jag stör mig på är att omslaget (hämtat från novellen) är grymt fult – vilket såklart också har sin charm.

Ett spel jag hoppas mycket på är Source of the Nile från 1978. Det handlar om att utforska den afrikanska kontinenten kring 1820 och är en kamp mot naturen och andra spelare. Spelkartan har flera vita hexagoner som det är meningen att du ska märka med de medföljande vaxkritorna för att kartlägga din väg framåt mot Nilens källa.

Poängen i spelet ges för de upptäckter du gör – och lyckas komma tillbaka till Europa och publicera. Upptäckter som görs av en expedition som aldrig kommer hem igen har du inte mycket nytta av. Originalet publicerades av Discovery Games men Avalon Hill förändrade reglerna och tillvägagångssättet för att mer efterlikna den typ av spel de sprutade ur sig på 70-talet. Jag tror detta kan bli en liten juvel i min samling – och kommer givetvis att försöka spela det så snart som möjligt.

Monsters Ravage America från 1998 plockade jag faktiskt enbart ut på grund av sitt fantastiska omslag men jag hade på känn att det fanns något bortom Monstret som slukade Stockholm i det ändå. Var och en av spelarna styr ett gigantiskt monster som förstör allt i sin väg genom Amerika och försöker bli starkare i processen. Varje spelare styr dessutom även militära trupper som försöker göra livet surt för övriga monster – och efter det att ett visst antal städer är förstörda möts alla monster i en gigantisk fajt för att avgöra vem som är starkast på planeten.

Godzilla, King Kong, Cloverfield – alla dessa monsterhistorier har etsat sig fast i min fantasi sedan barnsben. Det finns något fantastiskt underhållande i massiv förstörelse på grund av naturens missfoster som är väldigt lockande. Tills det sker i verkligheten, såklart.

Sista brädspelet för dagen är också från Avalon Hill men är lite nyare. Sword & Skull från 2005 beskrivs närmast som en slags sjörövarversion av Talisman och förutom hästkapplöpningsspel är jag även svag för piratspel. Jämförelsen med Talisman känns relevant men efter en snabb titt på reglerna känns det även som att man försökt balansera spelet på ett lite modernare vis för att inte tråka ut utslagna spelare.

Som vanligt när det handlar om nyare spel är även komponenterna mycket snyggare, så är det ju bara. Ska jag vara ärligt plockade jag hem det för att det var superbilligt och för att jag hört talas om jämförelsen med Talisman, som verkligen är ett av mina favoritbrädspel. Det här kommer nog också att spelas tämligen snart.

Det var det. Det lär kanske inte bli fler rollspel eller brädspel på ett tag. Eller också blir det, sånt är svårt att planera.

Ha en fortsatt härlig söndag!