I fredags berättade jag om dmzarkivet.se, sajten som tillgängliggjort gamla nummer av klassiska tidningen DatorMagazin – samt intervjuade Gustav Almström som driver webbplatsen och leder scanningsarbetet.

Omedelbart uppstod frågor kring upphovsrätten och lagliga aspekter av att lägga ut gamla tidningar så här. Jag kontaktade därför förlaget som i dag äger varumärket DatorMagazin samt några av skribenterna.

Visst är det underbart att kunna ladda hem samtliga (snart) gamla nummer av DatorMagazin att avnjuta varifrån som helst. Jag har, som tidigare berättats, redan fotograferat av samtliga nummer från Universitetsbiblioteket i Lund, men det skadar inte att ha ett alternativt arkiv inom klicklängds avstånd.

Men … som alltid uppstår frågan om det juridiska kring att lägga ut saker på nätet som inte tillhör dig. Att dmzarkivet.se kan ha gått över gränsen som lagen ritar upp den just nu är ganska uppenbart. Men … innebär det automatiskt att någon kommer att göra något åt det?

Jag vände mig under helgen dels till förlaget, Omsoc Publishing, som i dag äger varumärket DatorMagazin och som fortfarande ger ut den nyare versionen av tidningen samt alla retronummer – och dels till några ledande skribenter från förr, däribland chefredaktör Christer Rindeblad. Varje skribent och fotograf äger nämligen sina egna alster. Detta är åtminstone vad vi tror – eftersom förlaget inte har kvar några avtal är det upp till varje medverkande att visa upp vilka upphovsrättsliga förutsättningar som gäller fallet DatorMagazin.

Först frågade jag Anders Öhman, VD och grundare av Omsoc Publishing:

Jag tycker att det är jättekul att de gamla tidningarna digitaliseras och görs tillgängliga för alla DatorMagazin-fantaster men jag kan inte ge något officiellt godkännande.

Jag kan bara prata för DatorMagazin som varumärke; upphovsrätten tillhör respektive skribent och fotograf och ser man det rent juridiskt är det givetvis ett brott mot upphovsrätten att lägga ut material du inte har rätt till.

Men så länge dmzarkivet.se inte tar betalt för innehållet eller tjänar pengar på det i övrigt så har Omsoc Publishing inga planer på att motarbeta projektet.

Med denna information i bagaget vände jag mig i tur och ordning till chefredaktör Christer Rindeblad, redaktionschefen Lennart Nilsson, nöjesredaktörerna Tomas Hübner och Göran Fröjdh samt recensenten och Fairlight-knäckaren Pontus Berg.

Vana läsare av DatorMagazin (och både Generation 64 och Generation 500) borde känna igen dessa fem herrar. För säkerhets skull använder jag 30 år gamla bilder :)

Christer Rindeblad

Sajtägaren tar en risk genom att lägga ut scannade tidningar. Rent formellt är det ett upphovsrättsbrott – men jag tvivlar på att någon av skribenterna eller fotograferna kommer att bråka om det. Men visst, osvuret är bäst …

Personligen tycker jag att upphovsrättslagen borde ses över med tanke på utvecklingen – och det borde finnas någon motsvarighet till STIM för text och bild, det har jag sagt länge.

Tomas Hübner

Jag såg att Christer lade upp en länk till din artikel på Facebook och tycker det är jättebra att någon orkar göra det.

Personligen har jag inga betänkligheter när det gäller upphovsrätten – för min del så fick jag betalt för att skriva och jag känner inte att jag borde ha någon vetorätt, egentligen …

Lennart Nilsson

Det är inte helt oproblematiskt eftersom det finns rätt många inblandade. För egen del tycker jag att det är i princip okej, om man anger källor och inte förvanskar innehållet. Sen är det förlaget som också måste ge klartecken.

Jag tycker alltså att det är helt okej – så länge de inte tar betalt för att göra tidningarna tillgängliga. Det är ju bra reklam för tidningen och visar att den hållit på länge.

Som jag ser det är det roligt att tidningarna görs tillgängliga, om nu någon orkar göra hästjobbet att skanna allt. Personligen gillar jag det, även om vissa artiklar jag skrev kanske inte var så vassa …

Göran Fröjdh

Vad gäller att lägga ut mina artiklar tycker jag det är en utmärkt idé – jag har alltid varit en varm förespråkare för public domain och har jag en gång fått betalt för en recension är jag nöjd så. Själv anser jag att det är bra ju större publik det jag skrivit får – och som en liten anekdot i sammanhanget så började jag faktiskt med precis detta redan i slutet av 80-talet på BBS-tiden. En admin på en BBS i Stockholm frågade om jag inte kunde dela med mig med mina recensioner i BBS:ens äventyrsforum, och sagt och gjort lade jag upp det mesta där. Jag tror jag började med det nån gång kring 89-90 redan.

Så för mig är det inga problem, det är bara roligt. Allt jag skriver på nätet är fritt att dela, givetvis med förbehåll för att man inte ändrar i originaltexterna och ger kredd till källan och i förekommande fall länkar till originalartikeln.

Däremot kan jag ju inte påverka saker jag skriver i Aftonbladet där jag arbetar nu. Där har jag överlåtit min egen återpubliceringsrätt till tidningen. De äger full återpubliceringsrätt och vi får några tusenlappar i ersättning per år för detta. Det ligger inbakat i det lokala SJF-avtalet – men vad gäller Datormaggan så är det ju att betrakta som ”abandonware”.

Pontus ”Bacchus” Berg

Det kan kanske uppfattas som konstigt att en knäckare som jag tror på upphovsrätten, men det gör jag. Dock gör jag inte det i dess nuvarande form. Det är rimligt att immateriella rättigheter skyddas juridiskt under en period som är tillräcklig för att folk skall våga investera resurser – men det är samtidigt uppenbart orimligt att skyddet varar årtionden efter det att de immateriella produkternas kommersiella livslängd löpt ut. I dag har vi ett skydd som dimensioneras av den försvinnande lilla andel av alla skivor, böcker och filmer som är kommersiellt relevanta även efter något år.

I fallet med en tidning varar den relevanta kommersiella livslängden max fram till ytterligare några nummer kommit ut, enligt mig. Att det formellt sett inte är tillåtet att scanna och lägga ut alla nummer av gamla DatorMagazin visar hur sned upphovsrätten av i dag är. Jag välkomnar personligen alla uttryck för den civila olydnad det innebär att ändå scanna DatorMagazin och ni kan lugnt lita på att jag inte kommer att vända mig mot det.

…

Vad betyder då alla dessa förstahandsuppgifter? Allt och inget.

”Allt” för att det ger en fingervisning att ingen troligtvis kommer att opponera sig mot att dmzarkivet.se lägger ut samtliga gamla nummer av DatorMagazin – tvärtom kan det tänkas att inblandade ser det som marknadsföring och vill vara med i karusellen. Detta under förutsättning att sajten inte drivs kommersiellt eller på annat sätt drar vinning ur publiceringen av DatorMagazin-tidningar.

Att förlaget inte ger sitt uttryckliga tillstånd (i den mening de har mandat att göra så) är inte så konstigt, det har de inget att vinna på. I nuläget har de dock inte heller mycket att vinna på att spjärna emot – och därför blir kontentan av svaret ungefär ”vi ger inget tillstånd men kommer heller inte att bråka”. Andra förlag kanske hade gett uttryck för andra åsikter om det gällt andra typer av verk än gamla artiklar om Commodore-datorer, som ändå får anses ha lågt ekonomiskt andrahandsvärde.

”Inget” för att det inte spelar någon roll hur många ledande skribenter som säger ja så länge som en enda säger nej. Om denne har sina alster med i flera tidningar kan dmzarkivet.se tvingas retuschera sidorna eller helt plocka bort dessa nummer. I värsta fall blir sajtägaren skadeståndsskyldig.

Att sannolikheten för upphovsrättsligt bråk är låg bekräftas av nästan samtliga tillfrågade men det kan finnas oväntade omständigheter som att upphovsrättsägaren gått bort och efterlevande kanske sätter sig emot publicering. Det kan finnas många anledningar men jag tycker personligen ändå att Gustav Almström gör rätt som lägger ut; det har gått så pass lång tid och inget har hänt att det är värt att prova i tillgänglighetens namn.

Trots allt – det är huvudsakligen sådant här jag anser att Internet i huvudsak finns till för.

Ha en fortsatt härlig söndag!

 

OBS! Bilden som illustrerar denna artikel på sociala medier föreställer en artikelvinjett med Margareta Persson som på 80-talet var ordförande för Barnmiljörådet – med ”karatespel” överskrivet med ordet ”dmzarkivet”. Bilden är ett härledande skämt till 80-talets försök att stoppa eller censurera våldsspel – vad jag vet har Margareta Persson ingen direkt åsikt om sajten dmzarkivet.se. /Jimmy