I slutet av februari gick vi på Fandrake ut med att vi kommer att publicera en nyutgåva av ALGA:s klassiska fantasyspel Drakborgen. I går kunde vi dessutom avslöja att den kommer att finansieras via en Kickstarter-kampanj med start den 6 maj i år.

Alla har sin egen unika berättelse om vad spel som Drakborgen betytt för dem i unga år – eller till och med även nuförtiden. Här är min.

Drakborgen gavs ut under 1985 och låg säkerligen under granen hos många svenska familjer den julen. Dock inte i min familj. Det var inte förrän våren efter, alltså våren 1986, som samme vän som introducerade mig till soloböcker och Drakar och Demoner också hade Drakborgen i sin ägo.

För att sätta saker i lite perspektiv, vilket jag kan göra tack vare min påbörjade livsberättelse, så var detta samma vår som följande saker skedde:

• Tv-serien V hade svensk premiär i januari
• Statsminister Olof Palme mördades den 28 februari
• Melodifestivalen den 22 mars var den märkligaste på länge. För egen del fick jag anledning att återkomma till den i min beskrivning av det märkliga året 1986 i boken Generation 500 om svenskarna som växte upp med multimediadatorn Amiga 500 – mest på grund av att alla bidrag bestod av förinspelade musikvideor, och inte liveuppträdande.
• Tv-serien Miami Vice hade svensk premiär i april, en serie som påverkade mig enormt under alla år den sändes. Av någon anledning körde de inte piloten som presenterar huvudpersonerna och varför Crockett och Tubbs arbetar ihop.
• Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl skedde den 26 april, men erkändes först två dagar senare – kanske på grund av att ishockey-VM i Moskva var mitt i finalspelet just den helgen? VM var en större händelse då än nu.
• Tv-serien Solstollarna skulle sändas i en andra omgång i oktober, men spelades alltså in på Ribersborgs strand i Malmö (där jag ju är uppväxt och bor) på våren och sommaren.

Mitt i allt detta presenterades alltså jag för både rollspel och ALGA-spelet Drakborgen. För mig hängde de ganska tätt ihop: Drakborgen kändes som en begränsad upplaga av just rollspelet Drakar och Demoner – det var ett spel i vilket spelledarrollen sköttes av spelet självt.

Korten och brickorna i Drakborgen har inte särskilt mycket text, vilket var i stort sett allt rollspelen bestod av – text och åter text i massor, bara avbrutet av en och annan Nils Gulliksson-bild man älskade att stirra på. Drakborgen fungerade precis tvärtom: här var det meningen att Anders Jeppssons illustrationer skulle ge all information till spelarna.

Det syns exempelvis på en rumsbricka om det finns ett fällgaller eller en dörr i rummet, det behövdes inte lyftas fram av en beskrivande text. När du drar ett rumskort för att se vad rummet i övrigt innehåller är det också till största delen visuell information du får, sånär som ett eller två enkla ord som spelmässigt förtydligar objektet i fråga – exempelvis Stupad krigare (vilket vi alltid tolkade som tidigare spelare).

Drakborgen var svårt. Mördande svårt. Konstruktörerna Dan Glimne och Jakob Bonds, som jag senare haft nöjet att lära känna, medger redan i reglerna att det är cirka 15 procents chans att en spelare kommer levande ut ur borgen. Ofta har denne då inte ens lyckats ta sig till drakens skatt i mitten av spelplanen, utan helt enkelt gett upp på vägen och fått nöja sig med de små rester som upphittats på vägen.

Drakborgen var på inga sätt ett unikt spel år 1985 när det släpptes. Det var inte ens särskilt unikt fem år tidigare när Dan Glimne och Jakob Bonds träffades för första gången och fick idén att samarbeta kring sina båda idéer. Faktum är att brädspelet Dungeon! från Dungeon & Dragons-utgivarna TSR lanserades redan 1975 – och fanns enligt uppgift som en prototyp redan 1972, innan Dungeons & Dragons ens var släppt. Vi kan alltså anta att rollspelet och brädspelet på liknande tema utvecklades ungefär samtidigt, det ena mer avancerat och det andra en förenkling med fördelen att ingen spelledare behövs.

Och även om de båda förlagen ALGA och Äventyrsspel inte alls arbetade ihop, så fungerade Drakborgen och Drakar och Demoner just så även för oss som var unga då. Drakar och Demoner krävde planering, en sugen spelledare och lite folk som hade en ledig eftermiddag. Drakborgen krävde bara minst två deltagare och en halvtimme, ibland bara tre minuter för den med otur.

Drakborgen var dessutom den typ av spel som uppmuntrade till en rekordlista, alltså hur många guldmynt ditt slutliga byte var. Det gick såklart att göra en rekordlista i exempelvis Monopol också, men det gav inte riktigt samma stuns. Idén med rekordlista sökte sig faktiskt vidare även in i andra brädspel vi köpte i svallvågorna av Drakborgen – till exempel Äventyrsspels svenska utgåva av Talisman, där varje vinnare skrevs upp i en ”regentlängd” (man blir ju härskare över landet) och denna har i sin tur bidragit till kunskap om hur välbalanserade figurerna i Talisman faktiskt är (eller hur mycket som avgörs av ren tur, välj själv).

Efter Drakborgen skiftade min syn på brädspel lite grann. Tidigare spel hade varit de klassiska: Den försvunna diamanten, Bondespelet, Finans och så vidare. Efter Drakborgen började vi spela lite mer konflikt- och fantasyrelaterade spel, som just Talisman, Håtunaleken, Hnefatafl, Universums härskare och Combat Cars.

Drakborgen, Drakar och Demoner samt den Commodore 64 flera av mina vänner införskaffat (dock inte jag på ett tag) ledde till att jag under hösten 1986, då jag precis börjat högstadiet, började hänga på butiken Computer Center/Spelhålan på Hamngatan 4 i centrala Malmö. Det var där de flesta Ensamma Vargen-böckerna och tidningen Sinkadus inhandlades – såväl som min Commodore 64 när jag väl fick råd med en under sommaren 1988.

Men … såhär 35 år senare är det dags igen. Nu har jag personligen lärt känna alla inblandade i ALGA:s utgivning på 1980-talet, tack vare den bok om ALGA jag och Ika Johannesson skrev med Orvar Säfströms hjälp som redaktör förra året. Det är för övrigt en bok som håller på att sälja slut, så om du är minsta intresserad av Boken om ALGA gäller det att skynda sig.

Och nu har vi fått möjlighet att återlansera Drakborgen i en ny variant med uppdaterat lyxigt innehåll, men i övrigt samma regelverk. Kommer vi tillräckligt långt bland våra stretch goals kommer vi till och med att kunna inkludera expansionen Drakborgen II. Läs mer om den Kickstarter-kampanj som öppnar med en rivstart kl.10:00 den 6 maj 2020.

Ha en fortsatt härlig lördag! Och ta hand om dig.