Skön retromusik: West Bank (C64, 1987)


Många spel till Commodore 64 var arkadportningar, men det var inte alltid jag som liten insåg detta.

Det var först som vuxen – och inte alldeles länge sedan heller – jag insåg att det beroendeframkallande West Bank egentligen var en hemdatorkopia av arkadoriginalet Bank Panic från 1984. Men med bättre musik.

När jag gjorde Retrokanon av West Bank på Eurogamer.se blev jag bland kommentarerna påmind om det arkadoriginal från Sanritsu som ligger till grund för samtliga kloner till C64, Spectrum, Amstrad and what not.

Rent spelmekaniskt är denna titel så löjligt enkel att det är svårt att förstå vad som är så beroendeframkallande, men likt Tetris och andra geniala spel finns det mer djup än de tre bankdörrar som flyger upp och slås igen framför näsan på dig.

I West Bank spelar du en sheriff som har bråda dagar. Bankens besökare kommer för att sätta in sina surt förvärvade slantar, men lika ofta försöker någon råna dig på kosingen. Reglerna är enkla; skjut ner den som riktar en bössa mot dig och släpp fram den som vill sätta in pengar. Det är lite samma princip som exempelvis bärbara spelet Trojan Horse från Gakken.

[slideshow_deploy id=’10544′]

Musiken till arkadspelet var en slags variant på klassiska västerndängan Dixie, medan C64-versionen (och kanske även de övriga portningarna?) skapades av Fred Gray, som jag haft på tapeten med Shadowfire, Enigma Force och Bounces.

Jag har i de tidigare texterna tagit upp mer om Fred Gray, och om jag ska säga någonting om hans musik – så är det att det ofta hörs på en låt att den är skriven av just honom.

Förstastämman består ofta av ylande glissando-toner och ackompanjemanget är så gott som alltid skapat genom ”arpeggiation”, vilket var musikerns sätt att lura det mänskliga örat genom att via snabba maskinkodsrutiner spela olika toner i kvick följd efter varann så att det lät som ett enda maffigt ackord.

På senare år har det faktiskt dessutom släppts en iOS-version av West Bank/Bank Panic som heter West Bang. God spelmekanik rostar aldrig.

Varsågod – West Bank till C64 från 1987

 


5 svar till “Skön retromusik: West Bank (C64, 1987)”

  1. Min bästa Fred Gray låt måste vara till spelet Mutants. Riktigt orginell trudelutt.

  2. Nice, Richard – den var jag inte särskilt bevandrad i!

    @Henrik: Ja, eller så hade man (jag) problem att räkna till fyra och sköt den lille killens bomb för jämnan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *