Här har det varit tyst ett tag, men vill du vet vad jag pysslat med? Jag har skrivit färdigt äventyret till Mutant: År Noll och jag är precis i färd med att skriva ett antal grejer till retronumret av DatorMagazin.

Även kommande boken Generation 500 går som tåget. Jag avslutar snart en research-runda och kan konstatera att video- och ljudklipp är precis lika otillgängliga som gamla tidningsartiklar i mikroform …

Sommaren 2016 går till historien som en av de mer produktivare – men inte här på Spelpappan. Det har gått drygt två veckor sedan senaste artikeln och det skyller jag helt på semester och att det varit mängder av andra saker att skriva. Det gör å andra sidan att jag har samlat på mig rätt mycket material att skriva om i höst istället.

Under tiden var Dagens Industri påpassligt framme och skrev om mitt arbete med Generation 500. Jag hoppas att det hela uppmärksammas mer längre fram i höst, men framförallt nästa år då det är tänkt att boken faktiskt ska släppas. Det är svårt att berätta om ett verk som fortfarande är under arbete men jag tycker att media numera gjort läxan och lärt sig lite mer om vad de gamla datorerna och dess användare faktiskt innebar – utan att för den delen gå in i någon slags nostalgisk yra, vilket det lätt gärna blir.

En av de roligare men också krävande sysslorna när man skriver en historisk bok är att gräva i gamla tidningsarkiv. Utmaningen är dock att informationssamhället vi lever i inte vet någonting alls om tiden innan 1994 – det finns väldigt få digitaliserade arkiv och sådana som jag är förvisad till att gräva efter gamla artiklar i mikrofom, alltså rena foton av tidningssidorna som återges på antingen mikrofilm eller mikrofiche.

Nackdelen med mikroform är såklart att det handlar om bilder och inte text. Att indexera innehållet är både tidsödande och svårt då dessa bilder är kluriga att avläsa optiskt och med den teknik vi har i dag även svåra att plocka fram maskinellt – allt sker manuellt med tröga och otympliga apparater.

Man skulle kunna tänka sig att utvecklingen gått framåt i och med Internet – och det har den såklart. Men trenden att släppa filmklipp och podcaster är inte odelat positiv för den som vill leta information i stora mängder material. Filmklipp och podcaster är nämligen bra på att underhålla men hopplösa för att snabbt ta till sig kunskap om du inte vet var du ska leta.

Det medföljer sällan en ordentlig innehållsförteckning som låter mig spola till rätt del i klippet – och även om så vore fallet är det sällan en sådan innehållsförteckning ändå är användbar för en sådan som jag. Jag letar ibland efter så små detaljer och omnämnanden att det krävs en fullständig transkribering av innehållet för att det ska vara till nytta för mig – och jag tror att många andra digitala arkeologer upplever samma sak. Oftast vet jag inte ens vilket klipp jag bör leta i.

Så …medan videoinnehållet ökar tycks sökbarheten minska – vilket lite grann går på tvärs med det data mining-samhälle vi lever i. Jag kan tycka att lika mycket krut borde läggas på att digitalisera och indexera gammalt material som att producera nytt svårsökbart material. Och det säger jag inte för att jag är en bakåtsträvande gubbe utan för att jag helt enkelt vill ha tillgång till mer data – och framförallt rätta data. Om vi inte har god tillgång till digitala arkiv förvrängs lätt bilden av hur saker och ting förhöll sig för bara 30 år sedan.

Å andra sidan lär tekniken kanske göra hela problemet obsolet. OCR-mjukvara går framåt och kan bara Google eller någon annan aktör maskinellt hantera mikroform så är det bara en tidsfråga innan allt ligger öppet för alla att ta del av. Och samma sak borde gälla videoklipp och podcaster om utvecklingen får hålla i sig – förr eller senare lär någon vilja söka i massorna av osorterade klipp.

Så …det lär kanske vara ett problem som löser sig själv. Dock inte för mig, då jag ska vara klar med Generation 500 till våren 2017. Nu är jag alltså tillbaka i sadeln – det är inte riktigt höst än, men oj vad skoj vi ska ha!

Ha en fortsatt härlig onsdag!