-
Skön Retromusik: Comic Bakery (C64, 1988)
Ett spel av i dag blir knappast känt enbart för sin musik; det kunde ett spel faktiskt bli på det glada 80- och 90-talet. Comic Bakery är en hyfsat tröttsam historia med ett repetitivt spelgrepp redan från början och en ganska tråkig setting (ett bageri, liksom) – men Martin Galways musik kan vara bland det…
-
Skön Retromusik: Rubicon (C64, 1991)
1991 hade jag egentligen gjort mig av med min gamla Commodore 64 (som jag senare köpte tillbaka – nu äger jag typ tre), men det var ju då svenskutvecklade Rubicon släpptes med buller och bång. Bång därför att spelet var ett fantastiskt litet grafiskt kraftpaket och buller därför att musiken av Jeroen Tel är oförglömlig.…
-
Skön Retromusik: The Armageddon Man (C64, 1987)
Armageddon är ett välkänt uttryck i det senaste århundradets postkatastrofala verk, inte minst inom tv-spelsvärlden. C64-spelet The Armageddon Man är förvisso ett utmärkt strategispel för sin tid, men är kanske mest minnesvärt för sin musik – och för en suverän cover. Har du förresten sett Armageddon med egna ögon? Det har jag. Under senare delen av…
-
Skön Retromusik: Pinball Fantasies (A500, 1992)
Det fanns en tid då Digital Illusions inte tillverkade krigsspel. En tid då de heller inte tillhörde Electronic Arts. Men då de lik förbenat var Sveriges stolthet inom spelvärlden. Pinball Fantasies från Digital Illusions Creative Entertainment (DICE) är kanske mest känt för att komma efter Pinball Dreams men innan Pinball Illusions. Spelet var världens just då…
-
Skön Retromusik: Paperboy (C64, 1986)
Många 70-talister minns Paperboy från C64-versionen med klassisk musik av Mark Cooksey. De som är ännu lite äldre kanske framförallt minns spelet från arkadhallarna några år tidigare – med helt annan klassisk musik. I min värld är det C64-versionen som är allenarådande, och därför också den jag presenterar i min retromusikserie. Att dela ut tidningar…
-
Skön Retromusik: Space Quest III (A500, 1989)
Ibland när jag är på hamburgerhak brukar jag kläcka ur mig ett referensskämt om Monolith Burger, mest för att se om mitt sällskap hänger med. Och vet du vad – då och då finns det faktiskt en och annan själ som snappar skämtet och skrockar förnöjsamt med på noterna. För dig som inte fattar –…