-
Skön retromusik: The Way of the Exploding Fist (C64, 1985)
Karatespel – en helt försvunnen genre nuförtiden – var populära på 1980-talet. I brist på ordentliga fightingspel, och inspirerade av dassiga femtegenerationskopior av Bruce Lee-filmer, slog och sparkade 80-talets tioåringar på varann på skärmen. The Way of the Exploding Fist var ingalunda först; men hade klart coolast namn – och musiken gick inte heller av för…
-
Spelpappan hittar guldkorn: ”Stor belöning på stulen Amiga”
Saker stjäls ibland; då som nu. Extra fräckt och olyckligt känns dock ofta stöld av datorer, eftersom de förutom att kosta en del också kan innehålla saker som kan vara svåra – eller rentav omöjliga – att få tillbaka. En något annorlunda notis i Datormagazin nummer 16 1989 utlyste en saftig belöning till den som…
-
Därför gillar jag retrospel
Det slog mig när jag fick en fråga på Facebook av en gammal vän efter att ha skrivit en krönika om förändringsvilja; ”du som är så nostalgisk kan ju själv lätt beskyllas för att vilja frysa tiden”.Det slog mig då; hur hänger detta ihop? Varför gillar jag både gamla, mossiga retrospel från tidigt 80-tal och…
-
För 20 år sedan – Amiga är död, länge leve PC
Med en liten tår i ögat måste jag tyvärr meddela att det här är sista numret av tidningen Datormagazin jag har i min samling, om jag bortser från det allra sista numret som någonsin gavs ut. Detta innebär att jag inte längre kan följa utgivningstakten på det sätt den var för ganska exakt 20 år…
-
Skön retromusik: The Great Giana Sisters (C64, 1987)
Mitt starkaste minne av The Great Giana Sisters är hur fantastiskt allting var. Det var utmanande på en lagom nivå, det flöt på fint utan hackande sidscrollar och det erbjöd mängder av varierande nivåer. Giana Sisters hade bara ett enda problem; det var en skamlös kopia av Super Mario Bros. Och det var också därför…
-
Skön retromusik: West Bank (C64, 1987)
Många spel till Commodore 64 var arkadportningar, men det var inte alltid jag som liten insåg detta. Det var först som vuxen – och inte alldeles länge sedan heller – jag insåg att det beroendeframkallande West Bank egentligen var en hemdatorkopia av arkadoriginalet Bank Panic från 1984. Men med bättre musik. När jag gjorde Retrokanon…