Spelpappan Jimmy Wilhelmsson

Etikett: Musik

  • Skön retromusik: Escape from Colditz (A500, 1991)

    Efter snart ett år av grävande i Amiga-scenen är jag lite lätt insnöad. När det alltså är dags för mig att åter spela lite gammaldags spelmusik letar jag helt naturligt i den delen av spelhögen som är skapad av gamla demosceners. Escape from Colditz är ju en cool Amiga-titel som bygger på ett brädspel från…

  • Skön retromusik: Silkworm (A500, 1989)

    Min förra text handlade om att utnyttja sin tid – och sen hör jag inte av mig på tre veckor. Haha, jag vet inte om det är bra eller dålig tajming men ni måste förstå att skrivandet av Generation 500 tar otroligt mycket tid – men det blir också en otroligt bra bok. Det ser jag redan…

  • Skön retromusik: Superstar Ice Hockey (C64, 1987)

    Spel på Commodores datorer var inte alltid lika lättillgängliga som vi vill minnas dem och musiken inte alltid lika härlig att lyssna på som i dag. Ett av mina absoluta favoritspel inom sportgenren var Superstar Ice Hockey som levererade nästan verklighetstrogen action i rinken, tyckte vi. Om du orkade ta dig förbi de 30 sekundernas…

  • Skön retromusik: Pool of Radiance (C64, 1988)

    På 70-talet var papper-och-penna-rollspel som Dungeons & Dragons populära i USA – till Sverige kom de på allvar först med Drakar och Demoner från Äventyrsspel. Just därför att vi låg lite efter sammanföll dessa fysiska rollspel ofta tidsmässigt med datorrollspelen. Helt naturligt blev D&D även ett stort varumärke i denna genre och bolaget som utvecklade dem…

  • Skön retromusik: Black Crypt (A500, 1992)

    Sommaren har tagit ett hårt grepp om Spelpappan. Inläggen är sparsamma men å andra sidan är det Mutant: År Noll-äventyr jag talat om tidigare nu inlämnat – och skrivandet av Generation 500 har fullt fokus. Det betyder inte att jag inte letar i mina gömmor efter skön retrospelmusik att damma av. Ett lite annorlunda exempel hittar…

  • Skön retromusik: IK+ (A500, 1988)

    Det fanns en tid då System 3 var karatespelens okrönta kungar. Dels vann de berömmelse för The Last Ninja-serien som många starkt förknippar med sin barndoms Commodore 64 – och dels fick de oss att sitta klistrade vid datorn i karatespelet IK+, uppföljaren till International Karate.