Så har tiden kommit på året då det åter är dags att se tillbaka på 12 månader av skriverier och äventyr på Spelpappan. 2016 har varit ett annorlunda åt såtillvida att jag inte släppt en enda bok – men arbetat intensivt i dryga nio månader på en.

Jag vill på årets sista dag passa på att tacka alla som läst, kommenterat, delat, jublat och kritiserat allt jag haft för mig. Ett riktigt gott nytt år!

Många röster har höjts kring året 2016. Det sägs att ovanligt många ikoner och hjältar lämnat oss i år – men i ärlighetens namn tror jag att vi som är födda på 70-talet kommit i den ålder då de stora namnen från vår ungdom börjar falna.

Om den teorin stämmer så är 2016 bara början. Men för att inte den här nyårskrönikan ska börja i moll vill jag då passa på att tipsa dig om att gå igenom dina ungdomsidoler igen för att se vilka som finns kvar – och hylla dem lite extra innan de lämnat. Varför inte redan i kväll på nyårsfesten?

Men men …vi kör väl igång. Kanske vet du att jag gärna ser fotboll och är ett stort Malmö FF-fan?

I januari fick jag äntligen kontakt med de båda legendomsusade italienarna, Andy & Pippo, som släppt ett nytt Microprose Soccer inför varje fotbolls-VM?

Det hela började med att en italiensk kille hörde av sig och undrade om han kunde köpa några Generation 64-stickers, vilket jag ordnade. I samma veva slängde jag ut en fråga om han kanske visste vem Andy & Pippo var – och det visade sig att han hade sina aningar.

Mycket riktigt kom han tillbaka med svar från Andrea Romeo, ena halvan av den italienska duon, och jag kunde äntligen få svar på alla mina frågor kring Microprose Soccer och varför det exempelvis aldrig blev något spel från fotbolls-VM ’98.

…

I januari blev jag även uppringd av SVT som ville ha med mig att prata om spelmusik i Kulturstudion tillsammans med Johanna Nylander från Dataspelsbranschen och trombonisten Håkan Björkman.

Det hör väl inte till jättevanligheterna att jag prata i tv-rutan, det brukar inte vara jättepopulärt att skicka folk från Malmö till Stockholm för en enda sittning. Men nu blev det i alla fall så.

Tanken med inslagen var att bilda försnack dels till dokumentären Blip blop om spelmusik och dess fans – men dels också för att prata inför spelmusikkonserten SCORE som anordnas av Orvar Säfström och som hade spelats in några månader tidigare i Berwaldhallen i Stockholm.

Att få prata spelmusik i ett kulturprogram är givetvis roligt – ännu roligare var det kanske att jag stressade till Stockholm utan något vettigt att ha på under kostymen. Jag köpte en neonorange och en grön tröja – och valde den senare. Vilket matchade programledare Ella Peterson perfekt, som du ser :)

…

Den 11 februari sålde boken om Äventyrsspel slut på vårt förlag – exakt två månader efter släppfesten vi anordnade i KTHs kärnkraftsreaktor, R1, i Stockholm.

Det var kanske lite snopet att det gick så snabbt men å andra sidan hade vi plockat ut ett antal böcker att ha med på mässor och konvent – och dessutom fanns det kvar lite böcker varstans i boklådor och online-butiker så jag hoppas att de allra flesta fick tag på ett exemplar ändå.

Om så inte skulle vara fallet – så hör gärna av dig. Vi planerar att släppa de allra sista hopskrapade böckerna under början av 2017. Detta blir förmodligen sista chansen att lägga beslag på boken. Mejla mig på jimmy[at]spelpappan.se om intresse finns.

…

Men …årets viktigaste grej, åtminstone från min sida, blev ändå att jag och Kenneth Grönwall tog beslutet att ge oss på Generation 500, uppföljaren som tar vid exakt där Generation 64 slutade.

Det kanske låter som ett simpelt beslut men det var precis tvärtom. Jag hade från början bestämt mig för att inte skriva om Amiga 500 utan ägna mig åt helt andra saker.

Exakt vad som fick mig att ändra mig vet jag inte riktigt, kanske var det för att rätt många tryckte på – kanske var det för att det kom fram så många historier jag vill ha berättade. I vilket fall ångrar jag det inte en sekund, även om arbetet bakom Generation 500 hittills varit hårdare än någonsin tidigare.

Det här blir en helt ny bok – men samtidigt är det den andra och avslutande delen av Generation-bokserien. Den balansen kräver en del omtanke – men nu när jag ser boken falla på plats är jag övertygad om att den blir riktigt bra. Det ska bli väldigt spännande att se hur folk bemöter Generation 500 i maj när den når förhandsbeställarna.

Förhandsboka gärna Generation 500 om du inte redan gjort det. Tack! :)

…

Ibland är det svårt att förutse hur stort genomslag en sak får. Min text om FTL Games – spelstudion som utvecklade Dungeon Master – och deras osläppta titel, RPV, fick inget större genomslag.

Det var ändå en story som tog väldigt lång tid att plocka fram – inte minst därför att FTL Games grundare och tidigare VD, Wayne Holder, sällan ger intervjuer. Jag lyckades skrapa fram både honom, utvecklaren Don Geddis – samt det tilltänkta omslaget och en skärmdump från själva spelet. Men förmodligen berodde det skrala genomslaget på att jag annars sällan skriver om Atari-spel – och det faktum att berättelsen inte direkt rörde Sverige eller svenska spel.

Det var i vilket fall en rolig story att plocka fram – och kanske kan den komma till nytta längre fram, vem vet?

…

En grej som däremot tog skruv under 2016 var den ny artikelserie jag lite ofrivilligt i efterhand döpt till Retropel för dummies. Tanken är att ta upp termer och begrepp som hör gamla tiders datorer till och dels förklara dem men dels också vända och vrida lite på begreppen.

Anledningen bakom är att jag märkt att ganska många, kanske även jag själv, svänger sig med begrepp som inte riktigt betyder det vi tror att de betyder.

Jag började med att kika på begreppet 8 bitar och gick vidare med arpeggio och pixelgrafik – innan året tog slut.

Retrospel för dummies är en artikelserie jag hoppas kunna fortsätta med under 2017 eftersom den är rolig att skriva och dessutom verkar uppskattad. En bra kombination, helt enkelt :)

…

Min egen favorit från året som gått är ändå när jag rotade bland grafiska arkiv i jakten på typsnittet som använts i den klassiska logotypen till rollspelet Mutant från Äventyrsspel år 1984. Precis som mycket annat formgavs Mutant av Klas Berndal, en av Äventyrsspels ursprungliga grundare – och bokstaven B i företagsnamnet TAMB Äventyrsspel.

Dels var det otroligt skönt att till slut hitta tid för att gräva klart och verkligen hitta typsnittet och plocka fram roliga exempel. Och dels kändes det som en avrundning efter boken om Äventyrsspel. Klas Berndal gick bort under tiden jag och Orvar Säfström skrev boken och själv hann jag aldrig träffa honom.

…

På tal om Mutant så har jag under året dessutom skrivit på en annan liten sak. Under hela juli månad skrev jag på ett officiellt Mutant-äventyr som kommer att ges ut av Fria Ligan under 2017. Det är tyvärr lite för tidigt för att avslöja vad det kommer att handla om – men arbetsnamnet under skrivandet var ”Jakten på Il Scuro”.

Äventyret kommer att vara ungefär så som jag själv uppskattar äventyr i efterapokalypsens tid; ständigt på randen till katastrof, en del humor och mycket list. Kampanjen är uppdelad i tre delar och var och en av platserna kommer att gå att använda separat till dina egna kampanjer så det hela är tänkt som både ett äventyr och ett antal scenarier, för maximal flexibilitet.

Om det kommer att märkas att det är jag som skrivit det? Jodå, det tror jag … ;)

…

I september gluttade vi lite på en särskilt rolig sak kring hela Generation-bokserien, nämligen det fina slipcase som rymmer båda böckerna och som medföljer när du förhandsbokar Generation 500.

Detta slipcase kommer inte att gå att köpa i butik, vilket vi gör som en extra present till dig som faktiskt stöttar oss genom förhandsbokning.

Förutom information om själva slipcaset skrev jag också lite om de kommande böckerna, The Masters of Pixel Art – Volume 2 av Klas Benjaminsson, och Svensk videospelsutveckling – Från 50-tal till 90-tal av Thomas Sol Sunhede och Martin Lindell. Båda böckerna är nu utgivna och finns att skaffa på respektive förlag.

Det händer saker bland retroböckerna – och det är jätteroligt. Snart behövs jag inte längre ;)

…

Ibland ligger jag och ruvar på saker länge – detta var fallet med Peter Johnssons bortglömda illustrationer. Peter är en av de mest uppskattade (och utskällda) omslagsillustratörerna som förlaget Äventyrsspel använde sig av – och numera är han dessutom en av Sveriges mer renommerade svärdssmeder(!).

Peter Johnsson ligger bland annat bakom omslaget till rollspelsmodulen Kandra – samt de klassiska Mutant-äventyren Nekropolis och Järnringen.

De illustrationer jag fick äran att publicera här var däremot av helt annan karaktär, en del av dem tillhör dessutom den batch han skickade till Äventyrsspel som referensverk.

…

Så …det återstår bara för mig att tacka dig som varit här och läst det jag skrivit. Det pågår så himla mycket mer bakom kulisserna än vad som syns här på ytan – och jag önskar att jag verkligen kunde ägna hundra procent av min tid åt Spelpappan för det är i grävandet och skrivandet jag verkligen trivs.

Det jag vet med säkerhet är att jag tuggar vidare under 2017 med ännu ett år som Spelpappan. En bok och ett rollspelsäventyr ska färdigställas och eventuella nya alster ska planeras.

Jag gör dessutom mitt bästa för att få till stånd en ny …verksamhet, eller vad jag ska kalla det, under 2017 – något som jag verkligen hoppas blir av. Så snart jag fått några detaljer att gå i lås kommer jag såklart att berätta om det här. Det kommer i vilket fall att bli riktigt awesome om det lyckas. Så håll tummarna.

Ha ett fortsatt trevligt 2016! Vi ses igen 2017.