En ständigt återkommande stötesten är att ha koll på när saker verkligen hände. Alltså vilket år eller till och med vilken månad. I takt med att åren går är det svårt – och ofta inte ens intressant – att minnas hur saker hängde ihop och varför de blev som de blev. Tills det plötsligt är det.

Jag tänkte därför bjuda på ett tips till den vetgirige, men glömske: skriv din egen levnadsberättelse. Ta kontroll över minnet. Ha kul på vägen!

Ibland kommer jag på saker som gör livet lite enklare. Inte alltid, men ibland. Som när jag skrev lite om hur jag får tid till alla projekt jag arbetar med: det är många som hört av sig och tyckt att dessa enkla tips var användbara. Eller mina små tips för den som vill skriva grävande underhållningsjournalistik. Det är ingen raketvetenskap: bara små punkter att tänka på.

Den här gången tänkte jag prata om minnet – att komma ihåg saker som hänt i ditt eget liv och varför det kan vara intressant även för andra. För sanningen är ju att de flesta av oss övervärderar vår egen betydelse i vår omvärld. Det är inte så himla intressant för andra att höra om hur man började spela rollspel eller knappa på datorer – såvida det inte bjuds på en intressant eller underhållande poäng. Men just i detta fallet skulle jag vilja pusha för att lyfta fram även de ointressanta berättelserna – då de kan bjuda på oväntad information när de slås ihop.

Låt mig illustrera med ett exempel: när jag var liten käkade jag glassen Päronsplitt som besatt för jag ville åt gåtorna som följde med i form av små samlarbilder i kartong. GB gjorde klart att det fanns 25 olika och jag lyckades skrapa ihop 23 unika (och en mängd dubletter) innan serien byttes ut mot trafikregler och sedan världsrekord.

Jag har sparat de där gåtorna genom åren och komplettisten i mig har undrat hur jag skulle få tag på dem – men få sådana gåtor verkar ha överlevt, och GB själva har i dag ganska dålig koll på sin historia.

Så när jag under sommaren 2019 såg de efterlängtade gåtorna som jag saknade, #5 och #20 (i en hög med en massa dubletter), så slog jag till. Resultatet blev att jag nu har allihop, vilket är lite kul. Det finns ingen bild på en komplett samling någonstans på nätet, så varsågod:

Men … vilken sommar var det jag sprang runt och tiggde 25-öringar för att få sätta i mig den efterlängtade Päronsplitten? Frågan är alltså: vilket år kom de ut? Kördes de i mer än ett år?

Det skulle visa sig vara svårare att ta reda på än man kanske tror. Det gjordes ingen direkt reklam i serietidningar för just pärongåtorna – och den lista över medföljande bilder som GB själva skrapat ihop beskriver bara de ovan nämnda serierna som ”rolig bild”. En uppskattning är enligt följande:

1971 Päronpinne – Djur jorden runt
1972 Päronpinne – Hundar med färg
1973 Päronsplitt – Hästar
1974 Päronsplitt – Jaguarens rike
1975 Päronsplitt – Den gamla bilparaden
1976 Päronsplitt – Barnens favoritdjur
1977 Päronsplitt – Överföringsbild
1978 Päronsplitt – Djur i fara
1979 Päronsplitt – ”Med rolig bild”
1980 Päronsplitt – ”Med rolig bild”
1981 Päronsplitt – ”Med rolig bild”

Om du frågat mig så hade jag sagt att jag samlade pärongåtor under sommaren 1978 – vilket alltså inte stämmer med listan ovan. Mitt minne är tydligt: jag lärde mig läsa tidigt 1978 (jag är född i juni 1973) och vi spenderade somrarna i Skateholm i södra Skåne på den tiden, då både min familj och min mormor och morfar hade husvagn ståendes på campingen där. Under 1979 skaffade vi sommarstuga vid Ivösjön (nordöstra Skåne), och sålde husvagnen, varpå jag ställde mig tveksam till uppgifterna i listan ovan.

Att tidsbestämma pärongåtor är kanske ett fånigt exempel, men fördelen med att få koll på saker kan ju i princip gälla vad som helst: minnet sviker och när externa fakta inte stämmer överens med egenupplevda minnen så tenderar vi att tvivla på de uppgifter vi konfronteras med. Det är därför det är bra att ha lite mer koll på sin livsberättelse.

Jag har sedan ett par år tillbaka för ett slags livsberättelse, som i sin kortaste form bara är stolpar och punkter. Med åren fylls den ut mer och mer, och blir till en värdefull kunskapskälla. Det som händer är nämligen att händelser och situationer som du inte kopplar ihop med varandra helt plötsligt visar sig ha skett bara månader eller veckor från varandra. Att teckna ner livshändelserna i en kronologisk ordning är som att faktiskt lägga det där 1000-bitarspusslet istället för att bara stirra på bitarna när de ligger huller om buller i asken.

Men var börjar du? Tar det inte lång tid? Är det inte enormt jobbigt och tråkigt?

Jo, om du gör fel. Jag ska berätta vad jag kommit fram till efter ett par års nedtecknande av livshändelser:

1. Gör en lista med alla år du levt. Låt varje årtal vara rubrik och stå på en egen sida.
2. Dela upp varje år i kvartal precis som i en årsredovisning: Q1, Q2, Q3 och Q4. That’s it. Nu har du grunden.
3. Skriv upp självklara händelser i stolpform under respektive år och kvartal. T.ex. när du föddes, när dina syskon föddes, semestrar du vet att du var på och när, jular du minns, födelsedagar du minns, skolstarter, fritidshändelser eller annat som du är 100% säker på att och när de skett.
4. Välj några referenspunkter utifrån de intressen du hade. En väldigt bra referenspunkt är exempelvis serietidningar. Du kanske minns ett särskilt nummer och hur det såg ut – och kan knyta det till en plats eller tidpunkt då du köpte eller läste det? Då är det en smal sak att hitta numret på webben och se exakt när det kom ut. Andra bra referenspunkter är tv-program: det finns många källor på webben som kan redogöra för exakt när ett visst program med en viss gäst visades. Du kanske spelade ett datorspel som kom ut ett visst år. Du kanske fick en LEGO-byggsats som kom ut ett visst år. Och så vidare.
5. Skriv bara i punktform, måla inte ut storyn riktigt än. Det gör att du orkar längre och inte ser det roliga arbetet som krävande.
6. Skriv helst bara upp saker du är exakt säker på, annars ruckar du på listans värde redan från början. Om du ändå vill ta med saker du är osäker på, markera dem i rött för att påminna dig om att det är en vansklig uppgift som behöver kontrolleras.
7. När du har tre saker på varje kvartal i ditt liv, bortsett från möjligen de fem första åren som är svåra att minnas om man inte har pigga föräldrar som minns mycket – eller mycket detaljerade fotoalbum med tidsangivelser, så är du egentligen klar. Det du kan göra då är att måla ut punkterna med fler detaljer, om du orkar. Annars har du förmodligen redan hittat mängder av roliga och nostalgiska sammanträffande du inte tänkt på. Och förmodligen fått anledning att på resans gång snacka med släkt, vänner eller familj om när du egentligen fick den där BRIO-taxen eller när ni var på skidsemester i Idre och upplevde en viss grej.

Min egen lista pekade på att det förmodligen var just 1979 som GB lanserade sina pärongåtor med glassen. Under sommaren hade vi fortfarande inte börjat hyra sommarstugan vid Ivösjön, utan det gjorde vi först från oktober 1979. Sommaren 79 var alltså sista skälvande sommaren i Skateholm. Samma sommar fick jag mitt första nummer av Spindelmannen, det var #7 och jag minns tydligt hur svår den var att läsa och att omslaget kanske inte var lämpat för en nybliven sexåring.

Efter sommaren 1979 börjar jag förskolan, vilket jag minns väldigt tydligt – och det är också den hösten som förlaget Skandinavisk Press skickar ut ett gratisnummer av tidningen Fix & Foxi till alla mödrar med barn i åldern 3-8 år. Det vet jag i efterhand för att jag läst om det i serielegendaren Ebbe Zetterstads råmanus till en bok om den svenska serietidningshistorien.

Jag minns denna gratistidning väldigt tydligt, inte minst för att jag fascinerades av Rolf Kaukas tecknarstil – och det medförde i sin tur att jag blev intresserad av att teckna och ritade gärna av hans figurer eller gjorde egna i samma stil.

Detta innebär i sin tur att jag faktiskt kan datera en del av de teckningar jag gjort och som mina föräldrar sparat. Då jag så tydligt ser att stilen är inspirerad av Rolf Kauka går de att knyta till varje enskilt nummer av tidningen som kom ut mellan 1979 och 1981, då tidningen till slut lades ner.

Ytterligare en rolig ledtråd är att Fix & Foxi innehöll en följetongsserie med smurferna. Jag minns att jag var väldigt intresserad av smurferna redan innan Fix & Foxi kom ut, och jag ser på mitt första album Smurfbråk och Bråksmurfar att det är från andra upplagan som trycktes 1979 – varpå jag kan dra slutsatsen att jag förmodligen fått det under våren 1979 och därmed kan antas ha fått de flesta av mina smurfer under denna tid. Under hela förskoletiden 1979-80 var smurfer väldigt populära och jag drog ofta med dem dit och bytte med de andra barnen.

Och så fortsätter det. År efter år nystas upp i punktform och saker börjar sammanfalla med varandra tidsmässigt, som ett kronologiskt pussel. Men det roliga är att pusslet handlar om dig själv och hjälper dig att få ordning på de år som gått, men som kanske ligger och skvalpar huller om buller.

En annan stor fördel jag inte ens gått in på är att du kommer att underlätta väldigt för den som eventuellt släktforskar om femtio eller hundra år. Jag har själv börjat forska i min egen släkt sedan mina föräldrar gick bort och visst hade man önskat att en eller annan livsberättelse faktiskt överlevt, inte bara i dagboksform utan i användbar punktform. Så du gör även framtida generationer en tjänst genom att lite egocentriskt fokusera inåt på ditt eget liv! ;)

Jag brukar mest se framåt i min vardag – mitt jobb handlar om det som komma skall och hur samhället utvecklas. Det är därför det är roligt att se lite bakåt när jag skriver här och när jag arbetar med förlaget Fandrake som släpper nostalgiska kaffebordsböcker. Att få koll på min egen livsberättelse ger lite stadga åt de uttalanden jag ibland får göra i media, samt i de diskussioner jag ofta blir involverad i som ställer höga krav på hyfsad exakthet vad gäller årtal och händelser.

Skriv din livsberättelse – och berätta gärna för mig och andra hur det går. Eller kom med fler tips.

Ha en fortsatt härlig söndag!