Tiden Рspelens sțrsta fiende eller bundsf̦rvant?
12 augusti, 2013 av: Jimmy Wilhelmsson
Jag klagar ofta pÃ¥ att jag har för lite tid; för lite tid att läsa, för lite tid att skriva – och för lite tid att spel spela. Tid är ett komplicerat ämne.
Egentligen tror jag dock inte att tidsbrist är det verkliga problemet; istället beror min upplevda brist pÃ¥ tid istället pÃ¥ att saker jag inte ”hinner med” inte är kompatibla med de time slots jag byggt mitt liv kring. Vrickat?
När jag var tolv år regerade datorspelande på C64. Piratspelen spreds på kassettband, och varje gång jag hade fått ett nytt sådant band väntade timmar av genomgång, kopiering och spelande.
Först kollade jag vad som fanns pÃ¥ bandet, sedan kopierades det till mitt eget band – och därefter skrevs allt ner i min egen bok.
Att direktkopiera på en dubbeldäckare var svårt; så kallade turbospel är trunkerade, och jag misstänker att minsta lilla felkopiering väldigt lätt leder till oläslig data. Spelet må vara digitalt, men kassettbandet är i högsta grad analogt.
Att kopiera tog alltsÃ¥ tid; tid som var halva nöjet. Spänningen – vad skulle finnas pÃ¥ bandet?
Även att spela piratspelen tog tid i ansprÃ¥k; det tog exempelvis tid för oss att förstÃ¥ hur Enigma Force gränssnitt fungerade. Symbolerna i nedre halvan av skärmen bestämde vad som styrde pÃ¥ övre delen av skärmen. När vi slutit oss till att ”hjärn”-ikonen lät oss ta kontroll över den person som var markerad, uppstod nästa utmaning – hur släppa kontrollen sÃ¥ att vi kunde styra en annan person?
Lösningen var att dra snett nedÃ¥t till vänster och trycka pÃ¥ knappen – en manöver min polare kom pÃ¥ först efter veckor av ryckande i stickan. Allt stod i manalen, men en sÃ¥dan hade vi alltsÃ¥ inte.
Hur hade vi ork till detta? Hur hade vi tid? En enkel förklaringsmodell är att vi var tolv år; vi hade tid till det mesta. Men med rätt vilja hade jag faktiskt kunnat ha tid till sådant även i dag, men jag vill inte.
I dag har jag inte ens ork att öppna en manual och läsa om hur jag spelar. Den titel som inte med en pedagogisk tutorial förklarar hur jag spelar kommer jag inte att ens starta. Detta är ett resultat av Ã¥ratals utveckling av branschen – och har i sin tur lett till att manualen nästan försvunnit.
Men exakt varför orkade jag öppna manualen för tio år sedan? Och varför orkade jag gissa mig till hur ett piratkopierat spel fungerade på Amigan för 20 år sedan? Och varför orkade piratkopiera kassettspel på C64 för 25 år sedan? Orkar jag ens spela igenom en tutorial om ytterligare fem år?
En manual jag orkade läsa.
Det brukar vara populärt att skylla pÃ¥ att fler saker konkurrerar om min tid i dag än förr. Det som verkligen hänt, tror jag, är att utvecklingen fört med sig en förändring av mina time slots – bitarna av ledig tid – snarare än mindre tid/fler saker att göra.
Grovt räknat kan man göra saker för att 1) spara tid, 2) fördriva tid eller 3) spendera tid. Spelande spar sällan tid; istället är spelandet främst underhÃ¥llning jag antingen fördriver (dödar) tid med eller underhÃ¥llning jag vill spendera min tid pÃ¥. Skillnaden? Att fördriva tid handlar om att fÃ¥ den att gÃ¥ – att spendera tid handlar om att använda den till nÃ¥got jag tycker verkar vettigt.
I mitt liv Ã¥r 2013 finns sÃ¥ gott som inga lediga time slots för att fördriva tid, bara tid att spendera. Jag har ingen ledig tid att slÃ¥ ihjäl och jag har aldrig trÃ¥kigt. Ã…r 1987 hade jag ofta trÃ¥kigt, och så även 1993; mindre sÃ¥ 2003 – och 2013 alltsÃ¥ inte alls.
Det innebär att spel som syftar till att fördriva min tid – till vilken kategori jag tycker flera mobilspel passar – i stort sett aldrig startas av mig.
Mina time-slots bestÃ¥r av tid jag vill spendera pÃ¥ nÃ¥gonting, och de är ofta cirka tvÃ¥ timmar stora; sällan längre i en följd. Det blir en del rpg, en del peka & klicka-äventyr – och en del 3PS/FPS-lir. Nästan inget online-spel, dÃ¥ mina time slots ständigt bryts av familjebestyr.
Det innebär två saker; 1) jag anpassar speltitlarna efter de time slots jag (medvetet eller omedvetet) bygger mitt liv kring, och 2) att spel som passar in i mina time slots (exempelvis The Elder Scrolls 5: Skyrim) får till och med mer tid än de kanske objektivt förtjänar, då de passar in i min 2-timmes spendera tid-session. Angry Birds gör det inte.
Ovanstående låter självklart, men ändå har jag aldrig tänkt på det.
2 timmar att spendera på exempelvis spelande? Då är Skyrim ett alternativ.
Låter det vrickat och överanalyserat? Ja, lite grann faktiskt.
Grubblar jag pÃ¥ det här varje gÃ¥ng jag ska spela? Nej, givetvis inte – det bara flyter pÃ¥ och det mesta känns spontant just dÃ¥. Men jag tror inte att det är särskilt spontant egentligen; jag tror att de flesta moderna människors liv är uppbyggda kring olika former av time slots som till stor del bestämmer vad vi kan och vill hÃ¥lla pÃ¥ med, när vi inte förvärvsarbetar.
Det skulle isÃ¥fall innebära att tiden faktiskt bÃ¥de är en fiende och bundsförvant till vilket spel (eller annan fritidssysselsättning) som helst – beroende pÃ¥ hur dina time slots ser ut.
Detta känns både uppenbart och överanalyserat på samma gång. Men så funderar jag en vända till, och undrar varför Mario och andra Nintendo-titlar så sällan ekar mellan väggarna här längre. Och kommer på att inget Nintendo gör passar längre mina time slots.
Att ligga i synk med människors time slots kanske är viktigare än marknadsföring? Eller också är det bara en sådan kväll då jag tänker för mycket.
Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
Utan att överanalysera det hela för mycket kan jag hålla med om det här med timeslots som du tar upp. Mina timeslots är betydligt färre och kortare än tidigare. Främst pgr av att jag också har en liten 1,5 åring som styr här hemma.
Men de fÃ¥ timeslots jag har att fördriva – efter att familjen fÃ¥tt sin del – gÃ¥r Ã¥t till spel – ofta turnbaserade – som jag kan avbryta direkt utan att tiden gÃ¥r eller som inte kräver enorm uppmärksamhet och muskontroll som t ex ett FPS. Därför har det allt oftare blivit äldre rollspel pÃ¥ datorn eller nya indiebaserade sÃ¥dana som är turnbaserade. Det är dock inte enbart frivilligt. Jag skulle gärna vilja spela klart Skyrim och djupdyka i Rome 2 total war som kommer snart men jag kommer troligtvis inte att fÃ¥ tid till detta och fÃ¥r ta det i framtiden.
Sedan är det ju också så att eftersom tiden är mer dyrbar blir man ju också mer kräsen på vad man plockar in i de timeslots man har. Saker man skulle kunna tänka sig att lira om man hade mer tid kommer ju att bortprioriteras om de inte håller högsta klass.
Exakt; kräsenheten gör att man väljer – men inte bara det som verkar roligt, utan även det som verkar bäst passa dina slots.
I mitt eget fall har jag inte riktigt begripit varför jag ryggradsmässigt nu undviker titlar jag annars gärna satt tänderna i, förrän typ nu när jag börjat fundera på riktigt.
FörstÃ¥r helt och hÃ¥llet idén med att man mÃ¥ste anpassa spel efter tidslot…. Jag gjorde sÃ¥ i tvÃ¥ Ã¥r, men sen jag fick mitt andra barn sÃ¥ är problemet borta för nu finns det i stort sett inga slotar alls……
SÃ¥ jag har helt gett upp idén pÃ¥ att spela kontinuerligt sÃ¥ länge jag har smÃ¥barn. Som smÃ¥barnsförälder sÃ¥ känns det som man fÃ¥r lägga spelen Ã¥t sidan, i varjefall om man har fler än ett. När man väl har tid över sÃ¥ är det sambon som fÃ¥r den, man vill ju ha kvar sitt förhÃ¥llande ocksÃ¥. Dessutom sÃ¥ vill man ju hinna träffa sina kompisar sÃ¥ de inte glömmer bort en, nÃ¥gon gÃ¥ng i mÃ¥naden Ã¥tminstone….. Sen har vi mecka bilar, handla, laga mat, städa, mÃ¥la hus, släktingar som kommer pÃ¥ besök och skall träffa barnen. Klippa gräsmatta, laga mat, byta diskmaskin, Ã¥ka och bada, gÃ¥ pÃ¥ bio med ungar osv sov…. Spel kommer sÃ¥ lÃ¥ngt ned pÃ¥ listan att det stÃ¥r pÃ¥ baksidan av den :)
I stort sett enda gÃ¥ngen jag har tid är pÃ¥ fredag och lördagkväll när alla gÃ¥tt och lagt sig. DÃ¥ blir det nÃ¥gon timme ”casual gaming” med Simcity 4, nÃ¥got minispel pÃ¥ PS3 eller ett sportspel typ FIFA, där man kan spela en tvÃ¥ matcher. Har försökt med Morrowind, Oblivion och Skyrim, men det gÃ¥r för mycket tid mellan speltillfällena sÃ¥ man glömmer bort vad man har gjort och vilka quests man hÃ¥ller pÃ¥ med. Hinner ju blÃ¥sa om datorn innan jag gÃ¥tt igenom ett sÃ¥dant spel :)
Kanske går att börja spela snart igen. Men jag får nog vänta tills blöj- och pottåldern är över. Lite surt, men barnen är ju bara små en gång och då har jag en hel hög orörda titlar att spela igenom sen när de är lite större och reder sig bättre själv.
Men jag har börjat fundera om man skall ta en gaming-kväll i veckan. DÃ¥ man bokar in det med sin sambo som fÃ¥r ta ungarna sÃ¥ man fÃ¥r vara ifred, har en polare med smÃ¥barn som gjort sÃ¥ och han tycker att det fungerar bra, förutom dÃ¥ att alla världens olyckor verkar inträffa pÃ¥ just den veckodagen….
Mer än ett smÃ¥barn och spel gÃ¥r inte ihop, men jag underhÃ¥ller mitt missbruk sÃ¥ länge med nÃ¥gra fÃ¥ timmar pÃ¥ fredag och lördag natt….
Det är nog korrekt; fler barn äter sÃ¥klart upp fler tidslotar än bara ett – ännu sÃ¥ länge är jag själv bara pappa till ett barn.
Men att skapa sina egna slotar är ju ocksÃ¥ en lösning, precis som du skriver. I dagsläget anpassar jag mitt spelande (och skrivande) efter slotarna – men med fler barn kanske jag gör tvärtom och anpassar spel och skrivande till den lilla tid som finns kvar. Tiden lär utvisa.
Ytterligare en möjlighet är sÃ¥klart att barnen, om du är stora nog och intresserade, fÃ¥r vara med i spelandet – dÃ¥ förändras förmodligen titlarna ocksÃ¥, och kanske även slotarna? Min son är snart tre och har ännu sÃ¥ länge inte visat intresse för de rena spelapparna, utan mest läroappar och YouTube.
Om spel är en passion får man se till att göra tid för det. Precis som med allt annat är det en fråga om prioritering.
Trots två barn (båda numera I skolåldern och den äldsta 11), ett renoveringsobjekt (som numera är i ordning), ett hyfsat krävande jobb och en heltidsarbetande fru har jag alltid prioriterat in speltid i mitt liv.
Man hör ju sällan att folk slutar med sina passioner för att de får barn, varesig det är stickning, linedance, folkrace eller vad det nu må vara. Visst gör verkligheten att man får dra ned sin ambitionsnivå ibland, och visst passar vissa typer av spel bättre om man blir avbruten.
Det är trots allt en hobby som kan utövas i hemmet, som i singleplayerläge kan sättas på paus med en enkel knapptryckning.
Sluta toffla och gör plats, såvida du inte prioriterar att klippa gräset idag istället för imorgon :)
@Lomma Pappa: Hehe, hälften av tiden som kunde gått åt till att spela lägger jag ju på bloggen istället :)
@Spelpappan: Huvudet på spiken!